Publicerad 2010-09-19 21:24:01 i Allmänt,
Såja, då var man hemma igen efter lite mer än en vecka i härliga Härjedalen! Solen sken hela tiden (nästan).
luften var hög och klar och färgerna började skifta i gult och rött.
Det är skönt med lite semester ibland, det blir ju inte så ofta precis när man har gården full av djur.
Det var min väninna som beställde stugan som vi bodde i, så den var ganska lyxig, med relaxavdelning med duch, bad och bastu på nervåningen, ett stort kök/ allrum på övervåningen, golvvärme i alla rum och sköna sängar i sovrummen.
Det blev många vandringar längsmed fjällsidorna och även en klättring 1125 möh! Trodde ett tag att jag inte skulle klara av det, för det blåste så hårt när vi kom ett par hundra meter från toppen, att jag var nära att blåsa ner. Det var riktigt otäckt när vinden tog tag i mig. Jag fick nästan slänga mig ner och hålla i mig i stenar och de små buskarna som fanns. Hua,,, men jag fixade det!
Jag har varit i, håll i er, kalendergubbarnas by! Jodå! Är man bonde och det står en tjur på vägen när man kör förbi, då stannar man och talar om det för någon. Så gjorde även vi.
Visseligen var det inte djurägaren vi fick tag i utan hans granne, men vi fick både kaffe och en lektion om skogssamernas historia.
Det var så trevligt och intressant så vi glömde helt bort djuren. Men det gjorde ingenting för när vi efter en trevlig pratstund kom ut igen hade tjuren gått tillbaka till sina kor igen. Lite kul att detta hände just i kalendergubbarnas by, synd bara att jag glömde fråga om han var med i kalendern.
Ortsbefolkningen var väldigt trevliga och ville gärna hjälpa till om man undrade om något.
I en liten slöjdbutik vi hittade, träffade vi ägarinnan som hade mycket att berätta.
Det fanns björn i området, sa hon. De hade hittat en gammal man som björnen hade ätit på. Om björnen hade slagit honom eller hittat honom och börjat äta, visste dom inte, men hon vågade inte gå ensam i skogen längre.
-När jag var liten fick jag lära mig att vara tyst i skogen, inte prata högt eller trampa på eller bryta grenar. sa hon. Jag fick lära mig att vara aktsam mot djur och växter.
-Men vad lär jag mina barnbarn? Prata högt, smyg absolut inte, smäll lite i träden ibland, låt mycket. Det är lite sorgligt att man ska vara så rädd att nånting ska hända. Naturen är ju ändå en del av oss.
Hon hade lånat nio får av en granne för att beta av sin fäbod en sommar. När hösten kom kunde hon återlämna ett får till grannen. Resten hade björnen tagit. Hon skrattade lite och sa,- jag fick inte låna får av honom fler gånger.
Det är lätt att säga att vi ska vara rädda om våra vilda djur, inräknat rovdjuren också.
Men ska man bo och leva med rovdjuren runt knutarna, är det nog inte lika roligt.
Det var en härlig semester i alla fall, och många små minnen som man kan plocka fram när man vill!
Publicerad 2010-09-01 22:22:27 i Allmänt,
Jag trodde att jag skulle ha gott om tid att blogga om det som händer( och inte händer) här på landet. Men ,jag vet, det har varit lite tunnt med skrivandet.
På badrumsfronten händer det ingenting just nu. Inredningen har väl fastnat någonstans på vägen.
Annas är väggarna uppe och golvet lagt! Till och med kompassen i golvplattorna har kommit och blivit ditsatt.
Så himla fint det blev!
Så nu fattas bara inredningen då.
Nu håller gubben på och gräver ur källaren, för att sänka golvet? och göra mer plats. Mer plats för vad, undrar jag, men får nog vänta och se. Jag får ingen klarhet annas.
Men detta grävande och borrande under vårt gamla, gamla hus har medfört att vissa dörrar i huset knappt går att öppna, och vissa inte går att stänga igen! Värst var det när jag inte fick upp skafferidörren! Den satt stenhårt fast!
Vad gör man när hungern gör sig påmind och man inte kommer åt maten?? En dynamitgubbe i låset? Eller försöka haka av gångjärnen? Efter många försök med olika tillhyggen så fick jag upp dörren! Nästa dag gick den att öppna hur lätt som helst.
Sen har vi dörrarna på övervåningen. Den dörren som förut var omöjlig att få i lås, går numera knappt att öppna och den som gick i baklås en gång för länge sedan när min äldsta dotter var i tonåren och slängde igen dörren i raseri så den gick i baklås och sen dess varit svår att öppna, går nu knappt att stänga.
Huset har inte varit så upp och ner sen Gudrun hälsade på! Oj,oj,oj. Den natten glömmer vi inte! Huset flyttade sig flera centimeter den natten. Det låter inte så mycket men allting blev lite tokigt efteråt.
Nu håller jag på att packa och packa upp och packar igen! Vi ska åka till Härjedalen till helgen på en semestertripp. Det ska bli skönt att komma hemmifrån några dagar.
Men att packa tillhör inte mina favoritsysselsättningar, det är så sant som det är sagt! Nu har jag packat ner halva garderoben, jag som brukar scoutpacka! Det har trillat ner väldigt mycket utifall att kläder och typiskt bra att ha grejer i resväskan den här gången!
Hmm... det är väl bara att packa upp igen och börja om.
Jag vägrar sätta mig på locket för att få igen det! Jag ska lyckas, så är det bara!!
får se om jag hinner blogga från härliga Härjedalen, eller fortsätter jag när jag kommer hem.
Ha det bra så länge!!
Publicerad 2010-08-16 11:42:51 i Allmänt,
Nu har det gått en dryg vecka sen jag skrev något i min blogg! Det är förfärligt vad tiden rusar iväg. Så, vad har hänt denna vecka då?
hmmm..... Jo, på fredagen bestämde vi oss för att fiska kräftor nere i ån. Lika spännande som alltid!
Väl framme började vi med att agna burarna, numera använder vi pellets i små plastbehållare. Det är smidigare, mindre kladdigt(om man jämför med fisk) och det drar inte till sig så många getingar! Tack och lov!
Solen sken när vi gick ner till ån. Det känns som att med hela den här grejen med att fiska kräftor, följer vissa ritualer. Burarna ska agnas vid grillplatsen. Inte hemma så man bara har till att slänga i dem.
Snörena till burarna ska kollas och eventuellt bytas ut.
Sen ska burarna läggas ut längs med ån, på strandkanten, inte dirrekt i ån, tre stycken vid första djuphålan, två vid nästa ställe, fyra vid skärvet, osv.
sen på tillbakavägen ska burarna läggas i!
Jaha, sen är det bara till att vänta!
Förr gjorde vi upp eld vid grillplatsen och satt där och väntade och grillade lite. Det var mysigt men så vansinnigt mycket mygg!!
Nu när vi är äldre och lite bekväma? går vi hem och startar grillen hemma. det blir ofta potatissallad och grillat kött och korv. Mätta och belåtna gör vi oss redo för första kollen av burarna.
Väl nere vi ån ställer vi ifrån oss kaffekorgen och tar lite wiskey eller en jäger. Sen är det dags för första vittjningen!
I vanlig ordning går männen först med stora steg, som om de var rädda att vi kvinnor skulle stjäla deras villebråd, bråttom, bråttom har de. Vi kommer efter redan från start. -Hallå! Kan ni vänta lite, vi hinner inte med!
Lite av tjusningen med att fiska kräftor är ju att vittja burarna. Lagom till vi kommer fram till första anhalten, har de redan halat upp första och andra buren. I första buren fanns en, i den andra två. Ja,ja, det är ju inte så länge sen vi la i dom.
Kvällen fortsätter i samma anda. Gubbarna före och vi efter,-hallå! vänta på oss!!
Värre blir det när det blivit mörkt och ficklamporna kommit fram! Gubbarna först MED ficklampor,( de måste ju gud bevare, se om det finns något i burarna, vi kvinnor efter UTAN ficklampor. Jag hade förvisso en ficklampa, men den slocknade givetvis nästan genast, så jag fick treva i mörkret i alla fall!
Jag som inte har något lokalsinne i dagsljus, är totalt lost efter tio meter när jag inte ser vilken stig jag ska ta för att komma rätt! Jag ser ingen stig alls!
Dessutom är jag vansinnigt mörkrädd, så jag kämpar som en tok för att hålla jämna steg, utan att lyckas. för det är lite som de visa säger-det kvittar hur fort du springer om du springer åt fel håll. När jag kommit halvvägs, efter x antal omvägar, är de redan på väg tillbaka.
Denna kväll blev det inte mer än tjugo kräftor, förutom de som var för små och åkte tillbaka i ån. Dom tar vi nästa år! Det gör inget att det inte blev fler, de är så jobbiga att skala och det är inte mycket till mat på dem.
Kräftorna är kokta och nerfrysta i väntan på kräftskivan, (det fixade gubben för första gången i år), bra gjort!!
Så nu blir det till att försöka få ihop gänget till kräftskivan framöver!! Ska bli kul!!
Publicerad 2010-08-05 21:57:47 i Allmänt,
Livet är som ett timglas- man måste vända det upp och ner ibland.
För tänk så tråkigt det är när allt rullar på i samma gamla spår! När det gått så långt att man inte ens tänker på vad man gör eller varför...
Själv hade jag en sådan dag i går. Det var bara så tråkigt!
Vad gjorde jag åt det då? Jo. jag åkte på loppis!! Inte bara en. utan på två ställen. Herre min je...
Till saken hör att jag inte varit på loppis på åratal, så det var på tiden, tyckte jag.
Antikt och kuriosa står det med stora bokstäver utanför huset. Intressant, tycker jag och går in.
Jag kommer knappt innanför dörren för alla backar och lådor fulla med....antika glas från sjuttiotalet, (jag vet, för jag hade sådana själv) ett trasigt strykjärn med sladd (antikt?) sönderlästa serietidningar(kuriosa? kanske,) maskinsydda urtvättade dukar, loppis,JA, antikt och kuriosa, nej jag tycker inte det.
Första stället betade jag av ganska fort, kan jag säga. Jag tycker att miljön betyder så mycket. Är det slitet och skitigt och dåligt ljus, då vill inte jag göra affärer. Då tappar jag både inspiration och intresse.
utan att ha köpt något satte jag mig i bilen och körde vidare till antikaffär nummer två!
Utanför affären stod..?.. ja, just det tjockt med lådor staplade på varandra!
Men tro inte att jag bara ska klaga och gnälla, nej då! Det blev bättre! jag grävde mig ner i låda efter låda, och blev mer och mer förundrad över om det verkligen går att sälja allt detta. Vem köper en pytteliten prydnadsgås för femtio kronor? Någon?
När jag väl kom in, blev jag stående en lång stund och bara tittade! Det här var något annat än förra stället minsan!
Det fanns möbler i rokoko med fina glansiga tyger i sitsarna, speglar som nästan gick från golv till tak med utsirade mönster, vaser med möster av skepp, rävjakter och blommönster. det fanns golvur i olika storlekar och med mönster och målningar, och mycket, mycket mer.
Nu hade inspirationen återvänt. Fantasin gick för högtryck och intresset var väckt! Vem hade haft dessa fina möbler? Vem ville inte ha dom kvar? Vem betalar åtta tusen för en stol som inte ens passar in i våra svenska hem längre? Dessutom är de inte särskilt bekväma att sitta i.
En skylt visade att det fanns mer en trappa ner. Nyfiken gick jag ner och hittade... loppis! Koppar och glas från sjutti-åttitalet, samlartallrikar, termoskannor, ytterkrukor i konstiga färger och mycket, mycket mer.
Jag pratade lite med ägaren och fick veta en hemlis!! De byter ut loppisprylarna med jämna mellanrum för at det ska finnas lite variation och för att de som ofta åker på loppis ska tro att det finns folk som vill ha prylarna!
Hur eller hur så slutade detta besök med att jag ( fråga inte hur eller varför) inhandlat en trasig margarinlåda i trä och en zinkbalja modell pytteliten!
Hjärntvätt? inte vet jag.. Försäljningstrix? kanske. Jag kom i alla fall inte hem tomhänt denna gång.
Nästa gång jag får tråkigt ska jag nog gå på kaffe och tjuvlyssna på vad folk pratar om.
Repliker som jag kan använda i min bok som jag nån gång ska få tid att skriva.
Eller som Dala Ilama sa: Varje människa jag möter har något att lära mig!
Publicerad 2010-08-02 22:51:57 i Allmänt,
Dagens sista ljus
Vid fönstret i stugan det sitter en gumma
mitt emot hennes livsvän finns
de ser ej varandra, de sitter där stumma
att prata om saken det hinns
hon sitter så tyst, genom fönstret hon tittar
på småfågelboet som finns utanför
om de små några frön där kan hitta
deras kvitter hon genom rutan hör
hon stryker sig lätt över rynkig arm
med grånat hår och fårig hud
hon rätar till koftan över sin barm
knäpper sin hand och ber till gud
vi orkar ej längre, det är inte lätt
jag ber dig att hämta oss hem
låt oss få dö på ett värdigt sätt
vi vill ej belasta dem
dem som vi älskar och skattar så rätt
vi vill ej tynga med möda
dem som vi fostrat, det var ju lätt
låt kärleken till dem få glöda
de sitter i skymningen nära varann
han ser hennes ögon och ler
han sträcker sig över och tar hennes hand
han upptäcker nu att hon ber
hennes kind han smeker, så vacker hon är
fast det i hans öga det känns som grus
tillsammans de sitter, han är henne kär
och väntar på dagens sista ljus
Publicerad 2010-07-30 11:35:48 i Allmänt,
Kalaset i går kväll var som väntat mycket trevligt, med god mat och gott vin till. Presenten jag hade problem med att hitta var också den uppskattad. Då blir man glad.
I dag tog jag sovmorgon och var aldeles ensam i huset när jag vaknade. Ja, Kasper (golden retriver) var ju hemma förstås. Hundar är underbara! De blir lika glada varje gång de ser en, även om man bara varit osynlig i fem minuter så är det som man varit borta en halv dag.
Annat är det med katterna. Vår lilla Tyzon är ca 5 månader gammal skogskatt-bonnkatt lever i nuet. Allt hon gör, går hon in i med 110%. Hon kräver också att vi familjemedlemmar ska följa hennes minsta vink! Vill hon leka, då är man leksak, vill hon gosa, då gör hon det.
Katternas 2 matskålar står på övervåningen, för att inte Kasper ska frestas att tömma dem. Tyzon har utsett den ena matskålen till sin. Alexa äter ur båda. När Tyzons matskål är tom ger hon upp ett avgrundsvrål så håret reser sig i nacken och vi rusar till för att servera stackarn lite mat. I bland vill hon bara ha sällskap vid matskålen!
Jag ska nog bli katt i mitt nästa liv! Eller varför inte i själen redan i detta livet? Tänk så trevligt, det skulle vara att sitta och lata sig halva dan, hojta till lite och bli serverad nåt gott, kuddar och filt i soffhörnet och lite godis.....
Katter är fria varelser, de glider in genom dörren med en min som ger mig känslan av att jag ska känna tacksamhet för att de har valt ut just oss som familj att bo hos.
De väljer ut det för tillfället bästa stället att slappa på, kräver uppassning, spinner nöjda och påminner mej om något jag läst om de stora katterna på savannen som jagar i två timmar för att sedan sova i tre dagar!
Tyzon är stolt som en mustang, snabb som en posche, tar sig fram som en bulldozer, är orädd som en stridsvagn, svävar som ett dollargrin, sticker som en dragster och spinner som en V8 !
Ska nog försöka anamma lite av katternas livsfilsofi, för de människor som fått ut mest av livet är inte de som levt ett helt sekel, utan de som levt varje minut!
Publicerad 2010-07-29 16:14:25 i Allmänt,
Den här bloggen kommer att handla om livet i det lilla landet, eller byn som kallas Hyltan.
Nu tror ni kanske att det inte kan hända så mycket i en by ute på landet, men då tror ni fel!
Jag kommer att berätta om när min äldsta dotter i tonåren smällde igen dörren till sitt rum så den gick i baklås, och när grabben och hans kompisar satte gräsklippemotorn på sparken och körde som tokar i gatan här,
när yngsta dottern fixade upp bilen i skrothögen utanför hästhagen, när grannen tog ett ofrivilligt dopp i vår trädgårdsdamm och mycket, mycket mer!
Men allt detta kommer jag att återvända till när det inte hänt något att förmedla.(lite hemligheter måste man behålla för sig själv.)
På gården bor förutom mig och min man och vår yngsta dotter, ett x antal ungdjur(för det mesta stämmer antalet när de blir inräknade), fyra hästar, en kanin, två katter och en underbart rolig golden som jag kommer att sakna när dottern flyttar hemmifrån. Det är hennes hund som hon kommer att ta med sig.
Denna, min första dag som bloggare började med sovmorgon. Regnet strilar så man kan undra vem som varit så elak så änglarna måste tömma alla vattenreserverna på en gång. Trots allt var det skönt att kliva upp för det enda måste som fanns för dagen var att köpa en present till min svägerska som fyller år. Efter mycket fundarande och letande så hittade jag nått som jag tror ska passa henne. Jag försöker alltid hitta något personligt!
Så i kväll blir det lite kalas! Det är alltid roligt att träffas över lite god mat och dricka och mycket prat och skratt!
Någon klok människa sa en gång:
"De människor som fått ut mest av livet är inte de som levt ett helt sekel, utan de som lever varje minut!!"
Publicerad 2010-07-26 19:51:10 i Allmänt,
