Utkast: Aug. 5, 2010
Livet är som ett timglas- man måste vända det upp och ner ibland.
För tänk så tråkigt det är när allt rullar på i samma gamla spår! När det gått så långt att man inte ens tänker på vad man gör eller varför...
Själv hade jag en sådan dag i går. Det var bara så tråkigt!
Vad gjorde jag åt det då? Jo. jag åkte på loppis!! Inte bara en. utan på två ställen. Herre min je...
Till saken hör att jag inte varit på loppis på åratal, så det var på tiden, tyckte jag.
Antikt och kuriosa står det med stora bokstäver utanför huset. Intressant, tycker jag och går in.
Jag kommer knappt innanför dörren för alla backar och lådor fulla med....antika glas från sjuttiotalet, (jag vet, för jag hade sådana själv) ett trasigt strykjärn med sladd (antikt?) sönderlästa serietidningar(kuriosa? kanske,) maskinsydda urtvättade dukar, loppis,JA, antikt och kuriosa, nej jag tycker inte det.
Första stället betade jag av ganska fort, kan jag säga. Jag tycker att miljön betyder så mycket. Är det slitet och skitigt och dåligt ljus, då vill inte jag göra affärer. Då tappar jag både inspiration och intresse.
utan att ha köpt något satte jag mig i bilen och körde vidare till antikaffär nummer två!
Utanför affären stod..?.. ja, just det tjockt med lådor staplade på varandra!
Men tro inte att jag bara ska klaga och gnälla, nej då! Det blev bättre! jag grävde mig ner i låda efter låda, och blev mer och mer förundrad över om det verkligen går att sälja allt detta. Vem köper en pytteliten prydnadsgås för femtio kronor? Någon?
När jag väl kom in, blev jag stående en lång stund och bara tittade! Det här var något annat än förra stället minsan!
Det fanns möbler i rokoko med fina glansiga tyger i sitsarna, speglar som nästan gick från golv till tak med utsirade mönster, vaser med möster av skepp, rävjakter och blommönster. det fanns golvur i olika storlekar och med mönster och målningar, och mycket, mycket mer.
Nu hade inspirationen återvänt. Fantasin gick för högtryck och intresset var väckt! Vem hade haft dessa fina möbler? Vem ville inte ha dom kvar? Vem betalar åtta tusen för en stol som inte ens passar in i våra svenska hem längre? Dessutom är de inte särskilt bekväma att sitta i.
En skylt visade att det fanns mer en trappa ner. Nyfiken gick jag ner och hittade... loppis! Koppar och glas från sjutti-åttitalet, samlartallrikar, termoskannor, ytterkrukor i konstiga färger och mycket, mycket mer.
Jag pratade lite med ägaren och fick veta en hemlis!! De byter ut loppisprylarna med jämna mellanrum för at det ska finnas lite variation och för att de som ofta åker på loppis ska tro att det finns folk som vill ha prylarna!
Hur eller hur så slutade detta besök med att jag ( fråga inte hur eller varför) inhandlat en trasig margarinlåda i trä och en zinkbalja modell pytteliten!
Hjärntvätt? inte vet jag.. Försäljningstrix? kanske. Jag kom i alla fall inte hem tomhänt denna gång.
Nästa gång jag får tråkigt ska jag nog gå på kaffe och tjuvlyssna på vad folk pratar om.
Repliker som jag kan använda i min bok som jag nån gång ska få tid att skriva.
Eller som Dala Ilama sa: Varje människa jag möter har något att lära mig!
För tänk så tråkigt det är när allt rullar på i samma gamla spår! När det gått så långt att man inte ens tänker på vad man gör eller varför...
Själv hade jag en sådan dag i går. Det var bara så tråkigt!
Vad gjorde jag åt det då? Jo. jag åkte på loppis!! Inte bara en. utan på två ställen. Herre min je...
Till saken hör att jag inte varit på loppis på åratal, så det var på tiden, tyckte jag.
Antikt och kuriosa står det med stora bokstäver utanför huset. Intressant, tycker jag och går in.
Jag kommer knappt innanför dörren för alla backar och lådor fulla med....antika glas från sjuttiotalet, (jag vet, för jag hade sådana själv) ett trasigt strykjärn med sladd (antikt?) sönderlästa serietidningar(kuriosa? kanske,) maskinsydda urtvättade dukar, loppis,JA, antikt och kuriosa, nej jag tycker inte det.
Första stället betade jag av ganska fort, kan jag säga. Jag tycker att miljön betyder så mycket. Är det slitet och skitigt och dåligt ljus, då vill inte jag göra affärer. Då tappar jag både inspiration och intresse.
utan att ha köpt något satte jag mig i bilen och körde vidare till antikaffär nummer två!
Utanför affären stod..?.. ja, just det tjockt med lådor staplade på varandra!
Men tro inte att jag bara ska klaga och gnälla, nej då! Det blev bättre! jag grävde mig ner i låda efter låda, och blev mer och mer förundrad över om det verkligen går att sälja allt detta. Vem köper en pytteliten prydnadsgås för femtio kronor? Någon?
När jag väl kom in, blev jag stående en lång stund och bara tittade! Det här var något annat än förra stället minsan!
Det fanns möbler i rokoko med fina glansiga tyger i sitsarna, speglar som nästan gick från golv till tak med utsirade mönster, vaser med möster av skepp, rävjakter och blommönster. det fanns golvur i olika storlekar och med mönster och målningar, och mycket, mycket mer.
Nu hade inspirationen återvänt. Fantasin gick för högtryck och intresset var väckt! Vem hade haft dessa fina möbler? Vem ville inte ha dom kvar? Vem betalar åtta tusen för en stol som inte ens passar in i våra svenska hem längre? Dessutom är de inte särskilt bekväma att sitta i.
En skylt visade att det fanns mer en trappa ner. Nyfiken gick jag ner och hittade... loppis! Koppar och glas från sjutti-åttitalet, samlartallrikar, termoskannor, ytterkrukor i konstiga färger och mycket, mycket mer.
Jag pratade lite med ägaren och fick veta en hemlis!! De byter ut loppisprylarna med jämna mellanrum för at det ska finnas lite variation och för att de som ofta åker på loppis ska tro att det finns folk som vill ha prylarna!
Hur eller hur så slutade detta besök med att jag ( fråga inte hur eller varför) inhandlat en trasig margarinlåda i trä och en zinkbalja modell pytteliten!
Hjärntvätt? inte vet jag.. Försäljningstrix? kanske. Jag kom i alla fall inte hem tomhänt denna gång.
Nästa gång jag får tråkigt ska jag nog gå på kaffe och tjuvlyssna på vad folk pratar om.
Repliker som jag kan använda i min bok som jag nån gång ska få tid att skriva.
Eller som Dala Ilama sa: Varje människa jag möter har något att lära mig!
