I dag är en ny dag
Kalaset i går kväll var som väntat mycket trevligt, med god mat och gott vin till. Presenten jag hade problem med att hitta var också den uppskattad. Då blir man glad.
I dag tog jag sovmorgon och var aldeles ensam i huset när jag vaknade. Ja, Kasper (golden retriver) var ju hemma förstås. Hundar är underbara! De blir lika glada varje gång de ser en, även om man bara varit osynlig i fem minuter så är det som man varit borta en halv dag.
Annat är det med katterna. Vår lilla Tyzon är ca 5 månader gammal skogskatt-bonnkatt lever i nuet. Allt hon gör, går hon in i med 110%. Hon kräver också att vi familjemedlemmar ska följa hennes minsta vink! Vill hon leka, då är man leksak, vill hon gosa, då gör hon det.
Katternas 2 matskålar står på övervåningen, för att inte Kasper ska frestas att tömma dem. Tyzon har utsett den ena matskålen till sin. Alexa äter ur båda. När Tyzons matskål är tom ger hon upp ett avgrundsvrål så håret reser sig i nacken och vi rusar till för att servera stackarn lite mat. I bland vill hon bara ha sällskap vid matskålen!
Jag ska nog bli katt i mitt nästa liv! Eller varför inte i själen redan i detta livet? Tänk så trevligt, det skulle vara att sitta och lata sig halva dan, hojta till lite och bli serverad nåt gott, kuddar och filt i soffhörnet och lite godis.....
Katter är fria varelser, de glider in genom dörren med en min som ger mig känslan av att jag ska känna tacksamhet för att de har valt ut just oss som familj att bo hos.
De väljer ut det för tillfället bästa stället att slappa på, kräver uppassning, spinner nöjda och påminner mej om något jag läst om de stora katterna på savannen som jagar i två timmar för att sedan sova i tre dagar!
Tyzon är stolt som en mustang, snabb som en posche, tar sig fram som en bulldozer, är orädd som en stridsvagn, svävar som ett dollargrin, sticker som en dragster och spinner som en V8 !
Ska nog försöka anamma lite av katternas livsfilsofi, för de människor som fått ut mest av livet är inte de som levt ett helt sekel, utan de som levt varje minut!
I dag tog jag sovmorgon och var aldeles ensam i huset när jag vaknade. Ja, Kasper (golden retriver) var ju hemma förstås. Hundar är underbara! De blir lika glada varje gång de ser en, även om man bara varit osynlig i fem minuter så är det som man varit borta en halv dag.
Annat är det med katterna. Vår lilla Tyzon är ca 5 månader gammal skogskatt-bonnkatt lever i nuet. Allt hon gör, går hon in i med 110%. Hon kräver också att vi familjemedlemmar ska följa hennes minsta vink! Vill hon leka, då är man leksak, vill hon gosa, då gör hon det.
Katternas 2 matskålar står på övervåningen, för att inte Kasper ska frestas att tömma dem. Tyzon har utsett den ena matskålen till sin. Alexa äter ur båda. När Tyzons matskål är tom ger hon upp ett avgrundsvrål så håret reser sig i nacken och vi rusar till för att servera stackarn lite mat. I bland vill hon bara ha sällskap vid matskålen!
Jag ska nog bli katt i mitt nästa liv! Eller varför inte i själen redan i detta livet? Tänk så trevligt, det skulle vara att sitta och lata sig halva dan, hojta till lite och bli serverad nåt gott, kuddar och filt i soffhörnet och lite godis.....
Katter är fria varelser, de glider in genom dörren med en min som ger mig känslan av att jag ska känna tacksamhet för att de har valt ut just oss som familj att bo hos.
De väljer ut det för tillfället bästa stället att slappa på, kräver uppassning, spinner nöjda och påminner mej om något jag läst om de stora katterna på savannen som jagar i två timmar för att sedan sova i tre dagar!
Tyzon är stolt som en mustang, snabb som en posche, tar sig fram som en bulldozer, är orädd som en stridsvagn, svävar som ett dollargrin, sticker som en dragster och spinner som en V8 !
Ska nog försöka anamma lite av katternas livsfilsofi, för de människor som fått ut mest av livet är inte de som levt ett helt sekel, utan de som levt varje minut!
