lillalandet en annorlunda blogg

Det har hänt mycket sen jag var här inne och skrev sist, så jag gör en snabbgenomgång av det jag kommer ihåg. :)

Det är över ett år sen sist, men minnet är kort så det går nog fort ;)

 

Alvin fick aldrig någon anställning. Varför fick jag inget riktigt svar på, men jag startade företag och jobb saknas inte.

Åh, vad de älskar honom! Han anpassar sig efter omsorgstagarna på ett mycket bra sätt!

En som är pigg och allert kan han till och med putta lite på för hon gillar det. En annan som är lite skör, är han väldigt försiktig med. En tredje som inte gillar närkontakt av hundar, går han bara lite sakta förbi :) Men hon börjar tina upp ;)

 

Men det är bara det att min tid ska räcka till, eftersom jag fortfarande jobbar i hemtjänsten själv.

Och nej, jag har inte honom med mig när jag jobbar för det är inte så det funkar med besöks/terapihundar. Mer om detta en annan dag.

 

Senaste skapelsen in progress....

 

Japp, nu är det länge sen sist jag var här och skrev igen!

Men det har hänt och händer ganska mycket i mitt liv just nu.

 

På jobbet har vi bytt chef flera gånger det senaste året och det sätter sina spår. En skötte inte sitt jobb, brydde sig helt enkelt inte, för hon sökte jobb på annat håll!

Nästa var inte särskilt insatt i äldrevården. Hon hade jobbat inom ett annat område, men var intresserad av att lära sig. Hon var mänsklig och brydde sig om både personalen och omsorgstagarna. Hon fick inte vara kvar av anledning som jag inte skriver om här.

Tredje och nuvarande chef är en märklig människa. Hon smyger in ibland till oss, men säger inget utan går omkring och nästan småvisslar till någon undrar vad hon vill. Hon benämner omsorgstagarna med namn efter deras handikap och har mycket konstiga ideèr för sig. 

Eftersom vi inte vill ha henne kvar, kommer det nog en fjärde efter semesterperiodens slut...

Det är tur att vi har det så bra i personalgruppen, medmänsklighet, hjälpsamhet och dessutom har vi kul :)

 

På besökshundsutbildningen har det gått jättebra! Vi är nu testade, utbildade och diplomerade till besökshundsteam :) Men vi har inte slutat skolan för det, vi fortsätter utbilda oss till terapihundsteam när vi ändå är igång :)

Vi har tränat och praktiserat på olika boenden i kommunen och Alvin är älskad av alla :) Det är underbart att se hur de lyser upp och vilken lycka och kärlek han sprider hos de gamla :)

 

Vi har varit på anställningsintervju på kommunhuset, Alvin och jag :) 

Lite roligt för det är hundförbud där och det var det ingen som tänkte på ;) 

Alvin kommer att anställas som besökshund i kommunen så småningom, han finns med i deras planer :)

Det är bara att vänta och se!

 

 

 

 

Det är ett härligt jobb jag har! Särskilt när man ser att omsorgstagarna mår bra :)

Men de börjar bli riktigt gamla allihop nu. De som inte redan har fyllt 90, är snart där!

Det är fantastiskt att få bli så gammal, och att vid den åldern fortfarande kunna, med eller utan hjälp, ta sig ut och träffa folk och gå på underhållning ibland :)

Det 90-åriga pianofröken, som spelade stycken av de stora kompositörerna för mig, har insjuknat.

Men ändå håller hon humöret uppe! De dagar hon mår lite bättre, rasslar hon med sina stora ringar, när hon gestikulerar för att ge klang åt sina berättelser :) Det är en fantastisk kvinna som har hur mycket som helst att berätta och dela med sig av sitt långa liv. Hon delar med sig med glädje också :) Vilken fantastisk resa hon har gjort!

 

Ikväll har vi tränat Rallylydnad Alvin och jag. Det gick så himla bra! Jag som varit färdig att ge upp! Allt som inte har funkat över huvud taget på jättelänge, gick som på räls i kväll! Han är märklig, min hund!

Nu är det ju helt klart inte hans fel att det inte gått bra. Jag är största boven i dramat. Så är det!

Jobbar han så här bra på tävlingarna på lördag, behöver jag varken skämmas eller vara orolig :)

 

Jag anmälde mig och Alvin till testet på Svenska Terapihundskolan för att se om vi skulle passa som besöksteam.

Aldrig har jag varit så nervös!

Det hade jag inte behövt vara för vi blev antagna dirrekt.

Det är jag så glad för, för detta är något jag velat göra länge. Tänk att få jobba med sin hund hos barn, gamla och  sjuka, människor som behöver stöd, motivation, uppmuntran,aktivitet och sällskap!

Skolan lär inte vara lätt, men det är för en god sak!

Det ska bli spännande och intressant att utbilda oss, för Alvin ska också gå i skolan :)

Har tänkt lite på vad som hänt under dessa nio månader sen sist jag skrev. Då var det tre dagar före jul, nu är det ca tre månader före jul.

Det bara rullar på, utan att man hinner tänka efter. Det har hänt en hel del, både glädjande och sorgligt.

Det glädjande är att jag har fast jobb som jag trivs otroligt bra med, fast jag går fortfarande på vikariat. Det märkliga är att den jag vikarierar för har slutat och har ett annat jobb! Det är en historia för sig, som jag kan skriva om en annan gång :)

 

Min "arga" lilla tant, som egentligen inte var arg och som ingen dirrekt ville gå till, mer än jag, har flyttat till ett demensboende. Hon berättade saker för mig som ingen annan visste om. Jag tror inte ens hennes barn visste om det! Hon sa att jag inte fick säga något till någon, det har jag inte gjort heller :)

 

  Det är inte lätt, men roligt att jobba i hemtjänsten :) Några flyttat och nya kommer till. En del fäster man sig vid, ibland för mycket, andra tycker man helt enkelt bara om :)

 

En tant jag besöker, har så otroligt mycket att berätta från sitt 90 åriga liv! Helt klar och med bättre minne än de flesta, berättar hon om sitt liv som kosertfiolinist och hur hon bodde och levde! Så mycket hon har fått uppleva!

Hon spelade piano för mig och sjöng med sin gamla, lite raspiga röst, stycken av de stora kompositörerna! Det var ömsesidig glädje. Jag njöt av hennes framförande och hon var glad att jag ville lyssna :) Konstigt nog har ingen av mina kollegor fått nöjet att få lyssna till hennes spel och sång!

Nu har hon fått diagnosen akut leukemi. Men som den fantastiska kvinna hon är, tar hon beskedet med ro.

 

Annars har jag haft ganska bra flyt på det jag tagit mig för.

Mycket hund har det blivit, hundpromenader, rallylydnadsträning, lek och trixträning :)

I fredags testade vi in till terapihundskolan, och blev godkända! Så om ett par veckor börjar vi skolan Alvin och jag :) Det ska bli jätteroligt! Tänk, om vi klarar kursen och blir diplomerade, då har jag möjlighet att få jobba med min hund! På riktigt! Spännande :)

 

 

 

 

 

Jisses! Det är snart ett år sen jag var här sist!

Det måste ju betyda att jag har haft fullt upp! Eller?

Det hinner hända en hel del på ett år. undrar om jag kommer ihåg nånting ett halvår tillbaka?

Jag måste tänka till lite, så återkommer jag senare ;)

Ja, nu är det länge sen jag var här inne och skrev:( Igen!

Men det får väl bli lite då och då som jag tittar in.

Nu är det bara fyra dagar kvar till Julafton och jag håller på med julstädning nr 2.

Funderar på att ta ner granen från vinden och damma av den lite, kanske sätta i nya kulor i år? Den åker upp på vinden färdigklädd efter nyår, varje år!

 

Tavelutställningen pågår fortfarande och det känns faktiskt skönt att jag vågade!

Energin flödar och jag har målat flera nya tavlor. Undrar bara vart jag ska göra av alla?

Det är lika rogivande att sitta och måla, som att gå ut i stallet på kvällarna och rensa skallen.

 

Jag har numera fast jobb och det känns skönt. Synd bara att det inte finns några lediga tjänster att söka:( Jag får gå kvar på vikariatet så länge.

 

Nu ska jag fortsätta julpyssla. Sen ska hundis få lite träning. Det behövs nu när jag varit så slarvig och bara gått skogspromenader.

Nu kör vi!

Ja, nu har jag bestämt mig för att utställningen ska bli av. November och december ska tavlorna hänga uppe!

Så nu har jag fullt upp att planera och välja ut vilka tavlor jag ska våga ta med. En ny tavla har jag också lyckats måla mitt i allt stök! Denna gången provade jag en ny teknik. Himla kul var det, men för mig som helst skulle vilja måla fotografiskt blev det raka motsatsen!

Jag tycker det är roligt att testa olika material, tekniker och motiv.

 

Ja,ja, nu är det bestämt i alla fall. Nervös som sjutton är jag, men jag menar, herregud, så illa är det inte!

Jag ska inte underskatta mig själv. Jag har varit på flera utställningar som andra har gjort, och mycke kan jag göra, om inte bättre, så i alla fall lika bra!!

Men för att jag inte skulle känna mig ensam i allt detta stora, så bjöd jag in min kusin till att hänga lite tavlor också!

Hon kan behöva lite uppskattning hon också.

 

 

Nu är det höst på allvar. Regnet strilar ner från en gråmulen himmel och allt är vått, vått, vått.

Trädens vackra färger lyser, men skulle behöva lite sol för att komma till sin rätt och explodera i alla underbara färger.

Hästarna har fått komma in från hagen några timmar och det gillar dom nog. Att få komma in och få lite godsaker tackar de inte nej till. Men än tänker jag inte stalla in dem. De mår bäst av att vara ute i sitt rätta element så länge det går. Alldeles för många förmänskligar sina hästar(och hundar också för den delen). De tror att hästarna fryser och att de vill komma in i "värmen"!

Enda anledningen till att mina hästar vill komma in är att de får alltid godsaker i boxen. Eller som i dag när de gått ute hela natten i regnet och blivit blöta.

 

Hösten är den årstiden som alla småkryp vill in. Till skillnad mot hästarna, så vill särskilt möss och spindlar komma in i värmen.

Mössen håller till i väggarna, där de rasslande tar sig fram mellan våningarna för att till sist hitta sopskåpet! Där är sista anhalten. Förr eller senare får jag dem i fällan. Fast det tar tid ibland. De lyckas på något vis äta upp betet och sen härjar de fritt igen. Det kvittar hur jag gillrar fällan, så plundrar de den flera gånger innan de till slut fastnar.

 

Stora spindlar har också börjat besöka oss. Det är flera år sedan det kom in så stora spindlar! Enorma bruna eller svarta monster dyker upp där man minst anar dem. Mannen har redan tröttnat på mina skrik! Och då har hösten bara börjat!

I går kväll smög jag upp från soffan för att hämta något i köket. Halvvägs ute i köket möttes jag av värsta monsterspindeln som hängde i taket, färdig att attackera! Jag kände hur håret reste sig i nacken, blodet isade i ådrorna och tårarna steg i ögonen. Sen skrek jag och väckte mannen så han fick gå ut och ta hand om monstret!

 

Han tycker jag är löjlig. -Om man kan hantera hästar på 600 kg, så ska man inte vara rädd för en "liten" spindel, anser han. Jag anser att man inte kan jämföra hästar och spindlar!

Har man fobier så har man.

 

Jag fick en förfrågan i går om jag ville ställa ut mina tavlor! Lite kul tyckte jag att det var, men ...jag vet inte....

Jag är lite löjlig, jag vill ju sälja tavlorna, men jag vill inte visa dem?

Jag får väl fundera ett tag så idèen får mogna lite.

 

 

  

Det är aktivitet i byn nu. Ena grannen spikar nytt tak på lillstugan. Han har hållt på länge nu, men det börjar synas att han är på rätt väg. En granne lite längre bort har målat hela la`gårn i sommar mellan regnskurarna.

 

Grannen tvärsöver gatan, skiljde av kalvarna från sina amkor i går. Resultatet av detta blev så klart att korna stått och råmat hela natten utanför och kalvarna inne i la`gårn. De har nog inte sovit många minuter i natt, och inte vi heller:(

Så är livet på landet!

Det har regnat några dagar nu, vilket i och för sig var välbehövligt, men allting utomhus är just nu så blött.

 

I går tog jag en tur i skogen med hundarna iklädd lång oljerock och nyinköpta gummistövlar. Allt för att inte bli blöt och kall.

Rundan var ca 3,5 km, men kändes som det dubbla. Det är tungt att traska runt i stora stövlar bland ris, stubbar och sten. Dessutom sprack himlen upp en stund och solen värmer fortfarande lite. Så jag var blöt när jag kom hem i alla fall, fast innifrån.

Gräset har nästan slutat växa redan, så våra ungdjur får vi redan stödutfodra i hagen.

Hästarna får lite extra dom också men de har bete än.

 

I dag lyser solen från en klarblå himmel! Det är vi inte bortskämda med. Det är förresten inte bara solen som lyser! Naturen har börjat glöda så smått. Snart färgas marken brun-gul-grön när växterna vissnar. Träden sprakar i röda och orange toner blandat med gult och lite grönt, innan de faller av.

Det går fort nu. Mörkret faller tidigare på kvällarna. Tur jag har ett jobb där jag kan vara ute en stund var dag.

 

Allmänlydnadskursen med Alvin har gått över förväntan! I går var det avslutning med lite lekar, med och utan hund. Jättekul, taggad till tänderna, fixade vi, Alvin och jag, flera vinster till laget!

Allmänlydnadspasset vi fick var mycket väl genomfört på alla punkter! Jättekul eftersom vi missat ett par träningar när jag har jobbat.

Det är alltid lite sorgligt när man ska ta farväl av de andra, men vi sa vi skulle fortsätta träffas samma dag, samma tid och träna tillsammans!

Vill inte vara utan träningen nu när jag äntligen har fått rutin på den. Vi behöver den, Alvin och jag! 

 

I dag doftar det kakbak i köket. Det är hemtrevligt när köket används till bak. Plåtar lite överallt med allsköns kakor på. Det blir gott till kaffet sen.

Nu är det inte jag som bakar i dag, utan Lovis som blev sugen. Desto bättre, så kan jag ägna mig åt nåt annat.

Av någon konstig anledning brukar ofta brandvarnaren gå igång när jag bakar. Inte så att jag bränner kakorna men det blir väldigt rykigt.

Då tjuter den och jag måste skynda mig upp, leta fram en stol och dra ur batteriet så den tystnar. En vacker dag hinner väl grannarna ringa brandkåren innan jag får tyst på den.

 

Egentligen borde jag ta mig an mitt berg, högt som killimanjaro, av stryktvätt. Det är bland det tråkigaste jag vet, att stryka. Det är därför det blir så mycket innan jag tar tag i elendet. Det blir som en ond cirkel av det hela.

 

Sotaren kom idag på morgonen, vilket vi i vanlig ordning hade glömt. Jag fick hjälpa honom att leta reda på stegen som givetvis var för kort. Tillbaka med den och hämta en ny, längre, så han kom upp på taket!

När han hade gått så jag nackdelen av att jag var flitig nog att klippa gräset i går em. Det var gräsiga spår av dammsugshjulen genom hallen, köket och in i matsalen där kakelugnen står. Men det är bara att vänta tills de torkat och städa undan spåren.

 

Jag tog en runda ut i hagen för att titta till hästarna. De stod vid grinden och smälte maten och solade. De blev glada att se oss och njöt av klapparna de fick. Älskar doften av häst och frisk lantluft!

 

En långrunda med hunden vill jag försöka hinna med också i dag innan jag ska börja jobba i em.

 

Det betyder att jag får nog lägga på en rem ooch inte sitta här och skriva längre.

Kommer mer senare!

 

Det känns i luften nu att hösten börjar närma sig. Med stormsteg far den fram så det viner runt knuten.Träden har redan börjat skifta färg. Snart glöder det i lövverken i alla vackra färgnyanser av rött, orange och gult!

Visst är det vackert när solen skiner och det sprakar av färg bland löven, men samtidigt lite vemodigt. Allt detta vackra, färgsprakande, känns som ett sista desperat försök att hålla kvar livet en stund till. Ett försök att hålla kvar ljuset några sista dagar.

Gräset har nästan slutat växa nu och börjar inta en matt brun-grön-grå färg. Men fortfarande kan man hitta en och annan maskros i gräsmattan. De står där ensamma, envisa och lyser och vägrar ge upp!

 

Inne märks också att sommaren har lämnat oss. Gruset, som följer med alla tassar in, har förvandlats till lera. Det är inte så att jag inte städat på hela sommaren, utan att grusets förvandling sker redan innan det berör köksgolvet. 

Hund och katthår cirkulerar runt i luften och fastnar i halsen så fort man öppnar mun och ligger som trötta små djur i hörnen!

Fällningstiden är inte kul.

Sen har vi ju alla besökarna som kommer oanmälda, insmygande och som lurpassande gömmer sig bakom dörrar, duschdrapperi eller soffan! Sen anfaller de, utan förvarning, när man minst anar det! Stora som Godzilla, snabba som geparder och fruktansvärt otäcka som de kryp de är med sina åtta ben! Jodå, de är spindlar!

Spindlar är inte farliga, säger många då man paralyserad och med tårar i ögonen skriker på hjälp! Det vet jag väl!! I Sverige finns inga farliga spindlar!

Men det var förr det. Nu kommer det in Nu kommer det in så mycket konstiga kryp från utlandet. Ingen som vet vad som kan följa med i resväskor eller fraktfartyg av alla slag.Och har man fobier så har man.

 

Denna morgon vaknade jag av att min lilla hund Alvin, väckte mig. Han satt nedanför sängen och gnydde och puttade på mig med tassen. Det var bara att kliva upp, för han behövde väl gå ut. Trodde jag! När jag kom ner i köket hade han lagt sig och somnat! Han hade inga planer på att gå ut han inte.

Ja, så kan en dag börja! Jag har redan hunnit med en del göromål. Två maskiner tvätt, två koppar kaffe, grötfrukost och startat diskmaskinen.

Vi får se hur denna dagen fortsätter, och för den delen, avslutas! 

 

 

 

 

Ja, då är man tillbaka i verkligheten igen med allt vad det innebär. Tre av tikarna i byn har löpt nu innom loppet av sex veckor, och det har påverkat min hund otroligt mycket.Han har varken sovit, ätit eller stannat på tomten. Inte har han lyssnat på mig heller busen. Det är ganska frustrerande. Det har varit mååånga hormoner i svallning hos honom. Även om han bara är ett och ett halvt år, så var det väldigt synd om honom. Mig också för den delen!

Nere på lydnadskursen på bruks, har han skött sig hyfsat, måste jag säga. Men att försöka träna här hemma har inte gått nåt vidare. Det finns för många dofter som gör honom förvirrad och orolig. Men, nu är snart den persen över för den här gången.

Nu måste jag ta tag i träningen på allvar igen. Eller får jag väl skämmas när jag kommer till kursen i veckan.

 

Mina gamlingar på jobbet vet vad de vill, och vad de har rätt till!

Ibland har de bättre koll än vad jag har tydligen.

För ett par dagar sedan var jag inte så skärpt när jag kom till jobbet. På grund av för lite sömn, eftersom Alvin har gnällt och tjutit om nätterna, hade jag ingen koll på vilken dag det var.

Jag gjorde som vanligt, läste på vilka insatser jag hade den dagen, samlade ihop alla nycklar och det jag skulle ha med mig och cyklade iväg.

Frammåt eftermiddagen upptäckte jag mitt misstag. En av tanterna som jag på morgonen övertalade att hon hade duschdag, var på eftermiddagen väldigt envis om att hon skulle ha en promenad den dagen. Nej,Nej, Nej! Inte dusch och promenad samma dag!

Gissa vem som fick ge sig? Givetvis hade jag läst fel på dagarna för insatserna. Det blev till att klämma in en rullstolspromenad också den dan. Att vi glömde hälften av vad hon skulle handla var inte mitt fel, även om hon ville skylla det också på mig. Kan bara säga att den dan var jag trött när jag kom hem. Det finns egentligen inte utrymme att klämma in extra insatser utöver de vi har under dagen, men det gick.

Damen ifråga berättade för alla hon kunde berätta för, hur snurrig jag var.

Jag fick leja bort ett tillsynsbesök till en arbetskamrat för att få det att gå ihop.

Det är tur att jag har så härliga arbetskamrater i alla fall, som ställer upp om det skulle krisa till sig.

 

 

 

Jahopp, då var man hemma igen! Fem sköna dagar på den vackraste av öar, Gotland!

Jag var lite orolig för båtresan, för hundarnas skull, men det hade jag inte behövt vara.  De var lugna och avslappnade mest hela resan över. Det var lite i början när vi skulle leta rätt på djursalongen som de spände upp sig lite och morrade på de andra hundarna de mötte. Men det gick snart över.

 

Det var tidigt i torsdags morgon, närmare bestämt vid halv 3 som vi åkte hemmifrån. jag ville ha tid att rasta hundarna innan vi åkte ombord. 05.15 lämnade vi hamnen i Oskarshamn och båten gungade lite.

Det var bara vi och fyra personer och sex hundar till som åkte denna tidiga tur. Det var skönt.

Efter tre timmar var vi framme, 8.05! Hmmm.......vad gör man så tidigt, när man inte har tillgång till stugan förrän kl 15.00?

Vi bestämde oss för att åka dirrekt ut till Fårö, när vi ändå satt i bilen. Där har jag aldrig varit förut. Så vackert det var, men oj vad det blåste! Vågorna slog mot raukarna på stranden så det dånade. Jag klättrade upp på en väldigt hög sten och höll på att blåsa ner lika fort! Huanemej, va det var läskigt!

 

Vi tog givetvis en runda med hundarna längs stranden också. Alvin trodde nog att vågorna var livsfarliga, för han sprang undan så fort de forsade in längs stranden, och blängde och morrade på dem! 

Kasper kom över sin rädsla väldigt fort måste jag säga. Badsuget var större! Så han lade sig och lät vågorna skölja över sig.

 Vid middagstid,innan tog vi färgan tillbaka, letade vi upp en restaurang där vi fick ha hundarna med oss och beställde dagens.

Ugnspannkaka har nog aldrig smakat så gott! Om det var för att vi var hungriga, eller för att det var det enda de hade kvar, låter jag vara osagt, men jag har inte ätit nån godare pannkaka någonsin!

Vi letade reda på stugan och inkvarterade oss. Det var lugnt och skönt. I huset bakom oss fanns det några som hade hundar med sig. De skulle också till utställningen till helgen.

 

Framåt kvällen förstod vi att det skulle bli fullt i stugorna runt om. Det strömmade in fölk i den ena stugan efter den andra. Alla med hundar. Inte bara en eller två, utan fyra, sex eller fler hundar i varje stuga!

Oj,oj,oj, vilket skällande det blev!

Jag tänkte, att det här kommer att få mig att gå i taket ganska fort, med hundarna vande sig, och jag med. Det var inte så mycket skällande som jag trodde det skulle bli.

Snabbt räknat var det mellan 30-35 hundar där. Alla skulle till utställningen!

Ja, det var den första dagen på Gotland. Det var skönt att krypa ner i sängen, stenhård och varmt som i en bastu, men ändå skönt att få vila sig en stund!

 

 

Nu ska jag göra det omöjliga! Jag ska försöka packa allt vi ska ha med oss till Gotland. Det blir inte helt lätt när vi är tre vuxna och två hundar som ska få rum i bilen. När lastutrymmet är upptaget av hundarna, blir det inte mycket plats kvar....

Packningen ska vara så utrymmessnål som möjligt. Kläder, både vardags-och lite finare, sängkläder, badhandukar, hundfiltar, hundmat, leksaker, koppel, vaccinationsintyg, skor, festingsprej....mest hundgrejer ser det ut som..parasollet och brassestolarna måste med och KAMERAN! Den får jag inte glömma! Lite fina bilder vill jag ju försöka ta.

 

Det ska bli skönt att komma iväg några dagar.

Färjan går från Oskarshamn vid 05.15 i morgon. Det betyder att vi måste åka hemmifrån senast 02.30 för att hinna rasta hundarna innan vi äntrar båten.

Jag kom på att jag faktiskt kan använda vakumpåsar till täcken och kuddar. De blir ju platta som frimärken! Jag har packat och packat om nu hur länge som helst utan att bli riktigt klok på mig själv. Förr kunde jag det där med scoutpackning, men nu.....jag vet inte.....

Ja,ja, vi lastar väl in så mycket det går, sen lämnar vi resten hemma! Det finns affärer på Gotland också. Ifall det saknas något, menar jag!

Vi är nog framme runt 8-snåret skulle jag tro. Vid det daxet finns det nog inget öppet så man kan fika, en kanna kaffe måste fixas också.

Alla de andra djuren som inte får följa med tar svärfar hand om. Hästarna ska ha vatten och tillsyn, katterna får sin mat i källaren, ungdjuren flyttas upp till åkrarna bakom la`gårn där det finns mycket att äta.

 

Nu  skriver jag inget under de här dagarna,men det kan bli desto mer när jag är hemma igen.

 

See you!!

 

 

 

  

Omställningen av schema och andra omsorgstagare flöt på förvånansvärt bra, måste jag säga! De var glada att jag var tillbaka! Eller som en farbror uttryckte sig: Jag tyckte du var en av de bästa när du jobbade här sist, eller DU VAR BÄST! Det är klart att man sträcker på sig då! Att han sedan fortsatte att räkna upp andra som var lika bra eller bättre, fick mig att genast komma tillbaks till jorden. En sak är i alla fall säkert: De hade väääldigt mycket att diskutera och berätta för mig. Och min vana trogen, stannade jag kanske lite för länge hos dem, men huvudsaken är att de mår bra.

 

Nu har jag jobbat färdigt och har en hel vecka ledigt. Den veckan ska vi tillbringa på Gotland! Det ska bli himla skönt att få komma iväg hemmifrån några dar. Man behöver det för att kunna ladda om batterierna. Jag hade tre veckor tidig semester i år och det känns som ljusår sen. Att tillbringa semestern hemma är ganska skönt det med, men några dagar med havsluft kräver jag för att bli riktigt nöjd.

 

Jag har en stark längtan till havet. Att få känna doften av tång och salt! Mmmm......

Hoppas bara vädrets makter är på min sida nu då. Det behöver inte va 30 grader varmt, men gärna sol och behagliga vindar!

Stugan vi hyr verkar vara fin. Det är i alla fall tillåtet att ta med sig sina husdjur dit. Hundarna ska ju med förstås. De får ofta följa med numera. Det är klart, det är ju utställning till helgen så då passar vi på att beblanda oss med de andra likasinnade!

Alvin börjar lägga på sig lite hull nu. Det var krut i den nya maten! Precis vad han behövde. 30-20 är nog rätt blandning för en som inte precis vräker i sig mat. Men denna gillar han så kanske.....

 

Jag ska i alla fall njuta av promenader i Visby som är så vackert! Lite andra sevärdheter ska vi försöka hinna med också. Men det viktigaste är att vila, njuta och samla energi inför vintern!

 

 

Livet på landet går sin gilla gång, som poeterna brukar säga. Ibland händer det ingenting, ibland händer desto mer.

Nu sista tiden har jag jobbat väldigt mycket, så jag har nog missat det mesta. Jag har fått berättat för mig om Alvins rymmningar ner till grannen, och för den delen, grannens hunds rymmningar hit. Men det blir väl så när man inte har haft ork att aktivera hunden tillräkligt, då hittar de på egna hyss!

 

På jobbet har det varit som vanligt. Trevliga tanter och farbröder som är så tacksamma att man kommer och hjälper dom. Men nu ska vi byta schema, och därmed byter jag grupp och omsorgstagare. Det känns inte riktigt bra att byta bort mina goa 90+are mot andra, tyngre omsorgstagare. Får försöka vända det till något possitivt!

 

Just i detta nu, blev jag avbruten av en telefonförsäljare. Är det nåt som får mig att bli aggressiv, så är det dom! De kör sin ramsa fort som attan och lyssnar inte när man säger nej tack.

Ett tag skulle man svara på massa frågor som de spelade in på band. Bara för man inte skulle komma ur nåt avtal man utan egen vetskap plötsligt hade ingått. En gång blev jag så irriterande så försäljaren skrek åt mig att han inte skulle sälja nåt till mig även om jag bönade och bad! Bra! sa jag, men då ångrade han sig. Förstås! Men det var för sent för hans del.

En annan gång började jag ställa massa konstiga frågor mitt i banduppspelningen, så han fick börja om flera gånger! Det slutade med att han undrade om jag kanske skulle tänka över det hela en gång till , så skulle han ringa igen. Det gjorde han aldrig:)

 

I gårkväll började jag en allmänlydnadskurs med Alvin. Det gick riktigt bra tyckte jag. Jag hade inga stora förväntningar på varken hunden eller kursen, men det kan nog bli riktigt bra i fortsättningen också!

Vi ska börja med att träna följsamhet. Det behöver vi, Alvin och jag. På hemmaplan går det bra, men kommer man ut där det är lite störning så blockerar han mig och fokuserar på annat.

Så nu får jag väl backa en vecka för att riktigt få honom att lägga fokus på mig.

Undrar vad grannarna ska tänka när jag backar genom byn en hel vecka? Många konstigheter har vi för oss allihop, men jag är nog den första att gå avigt med hunden i koppel!

 

Just det! Vi åker ju till Gotland i veckan nu. Det ska bli skönt att få lite havsluft och njuta av allt och bara ta det lugnt!

Helgen ska vi ägna åt utställningar både lördag och söndag. Vi får väl se hur det går. Han brukar få fin kritik, men han faller på att han är för tunn. Jo, han är tunn, men jag kan inte tvinga i honom mat om han inte vill äta.Lite till växer han väl i, men han blir ingen bodybuilder. Tur är väl det eftersom jag har fått svar på höftröntgen. C och D höfter är inget bra. Så han blir ingen avelshund i alla fall.

 

Utställningar är som sagt ett kapitel för sig! Eller utställningsfolk rättare sagt! Jag tycker inte att alla utställare är befogade att ha hund. Många, långt ifrån alla, men många, behandlar sina hundar som saker, inte som de varelser de är! De rycker och sliter i kopplen och har ingen kontakt med hunden/arna. Desto större kontakt har de med grannen i tältet bredvid. De diskuterar dommare, hanhundar till sina tikar, hur taskigt med betalt uppfödare får osv. De rycker, kammar och klipper pälsarna in i det sista, för at gå raka vägen in i utställningsringen. Sen blir de sura för att hunden var slö, okoncentrerad, inte hade "sin dag" eller inte var mogna för uppgiften! Undrar bara: Hur tänker de då?

 

Sist jag var på utställning, kom det några strax innan vi skulle börja. De började sätta upp tältet en dm bakom min brassestol. Jag trodde i min enfald att hon skulle flytta det innan hon slog mer pinnarna. Men nej då, hon packade in buren, stolar och massa, massa annat i tältet. Allt tryckte hon in genom denna dm- stora gång. Jag fick ducka varje gång hon bar in nåt nytt! Till saken hör att det var en fin plats till vänster om min stol och jag försökte dirigera henne dit men hon låtsades att hon inte förstod. ( Eller kanske hon inte gjorde det?)

Alvin fick påhälsning, där han låg, av damens tik flera gånger! Hon hade ingen koll på henne heller. jag sa till och hon tog bort henne en stund, sen var hon hos Alvin igen!

Tänk om Alvin varit rädd, aggressiv eller om tiken inte hade gillat honom. Är inte folk rädda om sina hundar?

 

"Vi andra", när vi har parkerat våra saker på lämplig plats, rastar, "nosar in området"  leker med hundarna för att få igång dem lagom till vi ska in i ringen. Då får vi ju de piggaste, gladaste hundarna och därmed bra resultat. Vi ser till så våra hundar inte går fram och nosar eller retas med de andra hundarna, utan ser till att de ligger avslappnade bredvid oss. Önskar att fler kunde tänka lite mer likt oss.   

 

Som ni förstår är indelningen vi och dem!

Men det är roligt att träffa så många oliktänkande människor och få en inblick i denna lilla slutna värld som det faktiskt är!! Allt är inte så negativt som det kanske låter som.

Alla är vi olika, en del tänker mer än andra, om man så säger!

Syrran och jag var ute och plockade blåbär i skogen härom dan. Jag som inte tycker om blåbär! Ändå kan jag inte sluta plocka när jag väl börjat. Är det sen stora bär, måste jag bara......

 

Hundarna var förstås med. Man kan ju inte gå ut i skogen och lämna dom hemma. Nej, det har jag inte samvete till.

Nu håller dom sig i närheten, väldigt nära ibland. Ja, så nära så man inte kan plocka bären utan att bli trampad på fingrarna av stora tassar.

 

Alvin äter blåbär. Han betar bär som hästarna betar gräs. Gärna de som jag siktat in mig på! Han skulle lätt kunna överleva i skogen en sommar om det bara gällde att äta. Annars är han en liten fegis.

 

En kväll denna veckan ägnade jag åt att hägna in delar av tomten med nät för att hindra  Alvin från att sticka ner till grannen.

Ja, för att hindra grannens hundar att komma in till oss också förstås!

Det bästa sättet att få dom att stanna på tomten är att "ta dem på bar gärning". Men vem har lust att sitta och vänta tills han behagar rymma? Det gör han inte när jag är ute.

 

Jag tyckte jag gjort ett mycket bra jobb. Slitsamt var det och med sår på händerna gick jag in ganska nöjd.

 

Nästa morgon när jag släppt ut hundarna och satt på kaffe, hörde jag ett fasligt morrande utanför. Jodå, där var grannens lilla hund i full gång med att leka med Alvin! Så bra var den inhägnaden!

Det var bara att gå hem med henne till sitt. Tror inte någon hade saknat henne.

Men Alvin har hållt sig på tomten ända till i går kväll. Då ringde grannen och upplyste mig om att min hund var där.

Hundar är duktiga på att hitta "vägar ut", om de vill! Jag känner mig ganska värdelös på att hägna, men tänker inte ge upp....än....Jag får väl sätta nät runt resten också.

 

Vi var nere på hundklubben, min kusin och jag med hundarna för att träna agillity. Alldeles ensamma var vi därnere. Det är skönt att få träna lite utan att ha en massa andra att ta hänsyn till. Alvin tyckte det var kul och hoppade hinder, sprang i tunnlarna, fixade tom slalompinnarna utan muta och han klämde sig genom livbojen också utan att blinka eller tveka. Duktiga Alvin!!

 

Lite värre var det med Sheeba, hon hade nog ludd i öronen. Hon gjorde lite som hon ville. Tråkig ålder det där!

 

Det har varit mycket hund denna vecka. Igår tog vi en ganska lång stadsrunda med hundarna. Det är nyttigt för dem. Jag vet inte vem som blev tröttast, hundarna, Lovisa eller jag! Kan bara tala för mig själv. Sov gott några timmar gjorde jag i alla fall när jag kom hem.

I dag måste jag bada min hund så han är ren och fin till utställningen på söndag! Hoppas han kan hålla sig hyfsat ren till dess i alla fall.

Vad denna dagen har att erbjuda är fortfarande dolt i dunkel! Vi får väl se om det händer något alls!!