lillalandet en annorlunda blogg

Dagens sista ljus

Vid fönstret i stugan det sitter en gumma                                  
mitt emot hennes livsvän finns                                                                        
de ser ej varandra, de sitter där stumma
att prata om saken det hinns

hon sitter så tyst, genom fönstret hon tittar
på småfågelboet som finns utanför
om de små några frön där kan hitta
deras kvitter hon genom rutan hör

hon stryker sig lätt över rynkig arm
med grånat hår och fårig hud
hon rätar till koftan över sin barm
knäpper sin hand och ber till gud

vi orkar ej längre, det är inte lätt
jag ber dig att hämta oss hem
låt oss få dö på ett värdigt sätt
vi vill ej belasta dem

dem som vi älskar och skattar så rätt
vi vill ej tynga med möda
dem som vi fostrat, det var ju lätt
låt kärleken till dem få glöda

de sitter i skymningen nära varann
han ser hennes ögon och ler
han sträcker sig över och tar hennes hand
han upptäcker nu att hon ber

hennes kind han smeker, så vacker hon är
fast det i hans öga det känns som grus
tillsammans de sitter, han är henne kär
och väntar på dagens sista ljus