Semester och utställning
Livet på landet går sin gilla gång, som poeterna brukar säga. Ibland händer det ingenting, ibland händer desto mer.
Nu sista tiden har jag jobbat väldigt mycket, så jag har nog missat det mesta. Jag har fått berättat för mig om Alvins rymmningar ner till grannen, och för den delen, grannens hunds rymmningar hit. Men det blir väl så när man inte har haft ork att aktivera hunden tillräkligt, då hittar de på egna hyss!
På jobbet har det varit som vanligt. Trevliga tanter och farbröder som är så tacksamma att man kommer och hjälper dom. Men nu ska vi byta schema, och därmed byter jag grupp och omsorgstagare. Det känns inte riktigt bra att byta bort mina goa 90+are mot andra, tyngre omsorgstagare. Får försöka vända det till något possitivt!
Just i detta nu, blev jag avbruten av en telefonförsäljare. Är det nåt som får mig att bli aggressiv, så är det dom! De kör sin ramsa fort som attan och lyssnar inte när man säger nej tack.
Ett tag skulle man svara på massa frågor som de spelade in på band. Bara för man inte skulle komma ur nåt avtal man utan egen vetskap plötsligt hade ingått. En gång blev jag så irriterande så försäljaren skrek åt mig att han inte skulle sälja nåt till mig även om jag bönade och bad! Bra! sa jag, men då ångrade han sig. Förstås! Men det var för sent för hans del.
En annan gång började jag ställa massa konstiga frågor mitt i banduppspelningen, så han fick börja om flera gånger! Det slutade med att han undrade om jag kanske skulle tänka över det hela en gång till , så skulle han ringa igen. Det gjorde han aldrig:)
I gårkväll började jag en allmänlydnadskurs med Alvin. Det gick riktigt bra tyckte jag. Jag hade inga stora förväntningar på varken hunden eller kursen, men det kan nog bli riktigt bra i fortsättningen också!
Vi ska börja med att träna följsamhet. Det behöver vi, Alvin och jag. På hemmaplan går det bra, men kommer man ut där det är lite störning så blockerar han mig och fokuserar på annat.
Så nu får jag väl backa en vecka för att riktigt få honom att lägga fokus på mig.
Undrar vad grannarna ska tänka när jag backar genom byn en hel vecka? Många konstigheter har vi för oss allihop, men jag är nog den första att gå avigt med hunden i koppel!
Just det! Vi åker ju till Gotland i veckan nu. Det ska bli skönt att få lite havsluft och njuta av allt och bara ta det lugnt!
Helgen ska vi ägna åt utställningar både lördag och söndag. Vi får väl se hur det går. Han brukar få fin kritik, men han faller på att han är för tunn. Jo, han är tunn, men jag kan inte tvinga i honom mat om han inte vill äta.Lite till växer han väl i, men han blir ingen bodybuilder. Tur är väl det eftersom jag har fått svar på höftröntgen. C och D höfter är inget bra. Så han blir ingen avelshund i alla fall.
Utställningar är som sagt ett kapitel för sig! Eller utställningsfolk rättare sagt! Jag tycker inte att alla utställare är befogade att ha hund. Många, långt ifrån alla, men många, behandlar sina hundar som saker, inte som de varelser de är! De rycker och sliter i kopplen och har ingen kontakt med hunden/arna. Desto större kontakt har de med grannen i tältet bredvid. De diskuterar dommare, hanhundar till sina tikar, hur taskigt med betalt uppfödare får osv. De rycker, kammar och klipper pälsarna in i det sista, för at gå raka vägen in i utställningsringen. Sen blir de sura för att hunden var slö, okoncentrerad, inte hade "sin dag" eller inte var mogna för uppgiften! Undrar bara: Hur tänker de då?
Sist jag var på utställning, kom det några strax innan vi skulle börja. De började sätta upp tältet en dm bakom min brassestol. Jag trodde i min enfald att hon skulle flytta det innan hon slog mer pinnarna. Men nej då, hon packade in buren, stolar och massa, massa annat i tältet. Allt tryckte hon in genom denna dm- stora gång. Jag fick ducka varje gång hon bar in nåt nytt! Till saken hör att det var en fin plats till vänster om min stol och jag försökte dirigera henne dit men hon låtsades att hon inte förstod. ( Eller kanske hon inte gjorde det?)
Alvin fick påhälsning, där han låg, av damens tik flera gånger! Hon hade ingen koll på henne heller. jag sa till och hon tog bort henne en stund, sen var hon hos Alvin igen!
Tänk om Alvin varit rädd, aggressiv eller om tiken inte hade gillat honom. Är inte folk rädda om sina hundar?
"Vi andra", när vi har parkerat våra saker på lämplig plats, rastar, "nosar in området" leker med hundarna för att få igång dem lagom till vi ska in i ringen. Då får vi ju de piggaste, gladaste hundarna och därmed bra resultat. Vi ser till så våra hundar inte går fram och nosar eller retas med de andra hundarna, utan ser till att de ligger avslappnade bredvid oss. Önskar att fler kunde tänka lite mer likt oss.
Som ni förstår är indelningen vi och dem!
Men det är roligt att träffa så många oliktänkande människor och få en inblick i denna lilla slutna värld som det faktiskt är!! Allt är inte så negativt som det kanske låter som.
Alla är vi olika, en del tänker mer än andra, om man så säger!
