lillalandet en annorlunda blogg

Nu har det gått en dryg vecka sen jag skrev något i min blogg! Det är förfärligt vad tiden rusar iväg. Så, vad har hänt denna vecka då?
hmmm..... Jo, på fredagen bestämde vi oss för att fiska kräftor nere i ån. Lika spännande som alltid!
Väl framme började vi med att agna burarna, numera använder vi pellets i små plastbehållare. Det är smidigare, mindre kladdigt(om man jämför med fisk) och det drar inte till sig så många getingar! Tack och lov!
 
Solen sken när vi gick ner till ån. Det känns som att med hela den här grejen med att fiska kräftor, följer vissa ritualer. Burarna ska agnas vid grillplatsen. Inte hemma så man bara har till att slänga i dem.
Snörena till burarna ska kollas och eventuellt bytas ut.
 Sen ska burarna läggas ut längs med ån, på strandkanten, inte dirrekt i ån, tre stycken vid första djuphålan, två vid nästa ställe, fyra vid skärvet, osv.
sen på tillbakavägen ska burarna läggas i!
Jaha, sen är det bara till att vänta!
Förr gjorde vi upp eld vid grillplatsen och satt där och väntade och grillade lite. Det var mysigt men så vansinnigt mycket mygg!!
Nu när vi är äldre och lite bekväma? går vi hem och startar grillen hemma. det blir ofta potatissallad och grillat kött och korv. Mätta och belåtna gör vi oss redo för första kollen av burarna.

Väl nere vi ån ställer vi ifrån oss kaffekorgen och tar lite wiskey eller en jäger. Sen är det dags för första vittjningen! 
I vanlig ordning går männen först med stora steg, som om de var rädda att vi kvinnor skulle stjäla deras villebråd, bråttom, bråttom har de. Vi kommer efter redan från start. -Hallå! Kan ni vänta lite, vi hinner inte med!

 Lite av tjusningen med att fiska kräftor är ju att vittja burarna. Lagom till vi kommer fram till första anhalten, har de redan halat upp första och andra buren. I första buren fanns en, i den andra två. Ja,ja, det är ju inte så länge sen vi la i dom.
Kvällen fortsätter i samma anda. Gubbarna före och vi efter,-hallå! vänta på oss!!

Värre blir det när det blivit mörkt och ficklamporna kommit fram! Gubbarna först MED ficklampor,( de måste ju gud bevare, se om det finns något i burarna, vi kvinnor efter UTAN ficklampor. Jag hade förvisso en ficklampa, men den slocknade givetvis nästan genast, så jag fick treva i mörkret i alla fall!

Jag som inte har något lokalsinne i dagsljus, är totalt lost efter tio meter när jag inte ser vilken stig jag ska ta för att komma rätt! Jag ser ingen stig alls!
 Dessutom är jag vansinnigt mörkrädd, så jag kämpar som en tok för att hålla jämna steg, utan att lyckas. för det är lite som de visa säger-det kvittar hur fort du springer om du springer åt fel håll. När jag kommit halvvägs, efter x antal omvägar, är de redan på väg tillbaka.
Denna kväll blev det inte mer än tjugo kräftor, förutom de som var för små och åkte tillbaka i ån. Dom tar vi nästa år! Det gör inget att det inte blev fler, de är så jobbiga att skala och det är inte mycket till mat på dem. 
 
Kräftorna är kokta och nerfrysta i väntan på kräftskivan, (det fixade gubben för första gången i år), bra gjort!!
Så nu blir det till att försöka få ihop gänget till kräftskivan framöver!! Ska bli kul!!