lillalandet en annorlunda blogg

Nu är det höst på allvar. Regnet strilar ner från en gråmulen himmel och allt är vått, vått, vått.

Trädens vackra färger lyser, men skulle behöva lite sol för att komma till sin rätt och explodera i alla underbara färger.

Hästarna har fått komma in från hagen några timmar och det gillar dom nog. Att få komma in och få lite godsaker tackar de inte nej till. Men än tänker jag inte stalla in dem. De mår bäst av att vara ute i sitt rätta element så länge det går. Alldeles för många förmänskligar sina hästar(och hundar också för den delen). De tror att hästarna fryser och att de vill komma in i "värmen"!

Enda anledningen till att mina hästar vill komma in är att de får alltid godsaker i boxen. Eller som i dag när de gått ute hela natten i regnet och blivit blöta.

 

Hösten är den årstiden som alla småkryp vill in. Till skillnad mot hästarna, så vill särskilt möss och spindlar komma in i värmen.

Mössen håller till i väggarna, där de rasslande tar sig fram mellan våningarna för att till sist hitta sopskåpet! Där är sista anhalten. Förr eller senare får jag dem i fällan. Fast det tar tid ibland. De lyckas på något vis äta upp betet och sen härjar de fritt igen. Det kvittar hur jag gillrar fällan, så plundrar de den flera gånger innan de till slut fastnar.

 

Stora spindlar har också börjat besöka oss. Det är flera år sedan det kom in så stora spindlar! Enorma bruna eller svarta monster dyker upp där man minst anar dem. Mannen har redan tröttnat på mina skrik! Och då har hösten bara börjat!

I går kväll smög jag upp från soffan för att hämta något i köket. Halvvägs ute i köket möttes jag av värsta monsterspindeln som hängde i taket, färdig att attackera! Jag kände hur håret reste sig i nacken, blodet isade i ådrorna och tårarna steg i ögonen. Sen skrek jag och väckte mannen så han fick gå ut och ta hand om monstret!

 

Han tycker jag är löjlig. -Om man kan hantera hästar på 600 kg, så ska man inte vara rädd för en "liten" spindel, anser han. Jag anser att man inte kan jämföra hästar och spindlar!

Har man fobier så har man.

 

Jag fick en förfrågan i går om jag ville ställa ut mina tavlor! Lite kul tyckte jag att det var, men ...jag vet inte....

Jag är lite löjlig, jag vill ju sälja tavlorna, men jag vill inte visa dem?

Jag får väl fundera ett tag så idèen får mogna lite.

 

 

  

Det är aktivitet i byn nu. Ena grannen spikar nytt tak på lillstugan. Han har hållt på länge nu, men det börjar synas att han är på rätt väg. En granne lite längre bort har målat hela la`gårn i sommar mellan regnskurarna.

 

Grannen tvärsöver gatan, skiljde av kalvarna från sina amkor i går. Resultatet av detta blev så klart att korna stått och råmat hela natten utanför och kalvarna inne i la`gårn. De har nog inte sovit många minuter i natt, och inte vi heller:(

Så är livet på landet!

Det har regnat några dagar nu, vilket i och för sig var välbehövligt, men allting utomhus är just nu så blött.

 

I går tog jag en tur i skogen med hundarna iklädd lång oljerock och nyinköpta gummistövlar. Allt för att inte bli blöt och kall.

Rundan var ca 3,5 km, men kändes som det dubbla. Det är tungt att traska runt i stora stövlar bland ris, stubbar och sten. Dessutom sprack himlen upp en stund och solen värmer fortfarande lite. Så jag var blöt när jag kom hem i alla fall, fast innifrån.

Gräset har nästan slutat växa redan, så våra ungdjur får vi redan stödutfodra i hagen.

Hästarna får lite extra dom också men de har bete än.

 

I dag lyser solen från en klarblå himmel! Det är vi inte bortskämda med. Det är förresten inte bara solen som lyser! Naturen har börjat glöda så smått. Snart färgas marken brun-gul-grön när växterna vissnar. Träden sprakar i röda och orange toner blandat med gult och lite grönt, innan de faller av.

Det går fort nu. Mörkret faller tidigare på kvällarna. Tur jag har ett jobb där jag kan vara ute en stund var dag.

 

Allmänlydnadskursen med Alvin har gått över förväntan! I går var det avslutning med lite lekar, med och utan hund. Jättekul, taggad till tänderna, fixade vi, Alvin och jag, flera vinster till laget!

Allmänlydnadspasset vi fick var mycket väl genomfört på alla punkter! Jättekul eftersom vi missat ett par träningar när jag har jobbat.

Det är alltid lite sorgligt när man ska ta farväl av de andra, men vi sa vi skulle fortsätta träffas samma dag, samma tid och träna tillsammans!

Vill inte vara utan träningen nu när jag äntligen har fått rutin på den. Vi behöver den, Alvin och jag! 

 

I dag doftar det kakbak i köket. Det är hemtrevligt när köket används till bak. Plåtar lite överallt med allsköns kakor på. Det blir gott till kaffet sen.

Nu är det inte jag som bakar i dag, utan Lovis som blev sugen. Desto bättre, så kan jag ägna mig åt nåt annat.

Av någon konstig anledning brukar ofta brandvarnaren gå igång när jag bakar. Inte så att jag bränner kakorna men det blir väldigt rykigt.

Då tjuter den och jag måste skynda mig upp, leta fram en stol och dra ur batteriet så den tystnar. En vacker dag hinner väl grannarna ringa brandkåren innan jag får tyst på den.

 

Egentligen borde jag ta mig an mitt berg, högt som killimanjaro, av stryktvätt. Det är bland det tråkigaste jag vet, att stryka. Det är därför det blir så mycket innan jag tar tag i elendet. Det blir som en ond cirkel av det hela.

 

Sotaren kom idag på morgonen, vilket vi i vanlig ordning hade glömt. Jag fick hjälpa honom att leta reda på stegen som givetvis var för kort. Tillbaka med den och hämta en ny, längre, så han kom upp på taket!

När han hade gått så jag nackdelen av att jag var flitig nog att klippa gräset i går em. Det var gräsiga spår av dammsugshjulen genom hallen, köket och in i matsalen där kakelugnen står. Men det är bara att vänta tills de torkat och städa undan spåren.

 

Jag tog en runda ut i hagen för att titta till hästarna. De stod vid grinden och smälte maten och solade. De blev glada att se oss och njöt av klapparna de fick. Älskar doften av häst och frisk lantluft!

 

En långrunda med hunden vill jag försöka hinna med också i dag innan jag ska börja jobba i em.

 

Det betyder att jag får nog lägga på en rem ooch inte sitta här och skriva längre.

Kommer mer senare!

 

Det känns i luften nu att hösten börjar närma sig. Med stormsteg far den fram så det viner runt knuten.Träden har redan börjat skifta färg. Snart glöder det i lövverken i alla vackra färgnyanser av rött, orange och gult!

Visst är det vackert när solen skiner och det sprakar av färg bland löven, men samtidigt lite vemodigt. Allt detta vackra, färgsprakande, känns som ett sista desperat försök att hålla kvar livet en stund till. Ett försök att hålla kvar ljuset några sista dagar.

Gräset har nästan slutat växa nu och börjar inta en matt brun-grön-grå färg. Men fortfarande kan man hitta en och annan maskros i gräsmattan. De står där ensamma, envisa och lyser och vägrar ge upp!

 

Inne märks också att sommaren har lämnat oss. Gruset, som följer med alla tassar in, har förvandlats till lera. Det är inte så att jag inte städat på hela sommaren, utan att grusets förvandling sker redan innan det berör köksgolvet. 

Hund och katthår cirkulerar runt i luften och fastnar i halsen så fort man öppnar mun och ligger som trötta små djur i hörnen!

Fällningstiden är inte kul.

Sen har vi ju alla besökarna som kommer oanmälda, insmygande och som lurpassande gömmer sig bakom dörrar, duschdrapperi eller soffan! Sen anfaller de, utan förvarning, när man minst anar det! Stora som Godzilla, snabba som geparder och fruktansvärt otäcka som de kryp de är med sina åtta ben! Jodå, de är spindlar!

Spindlar är inte farliga, säger många då man paralyserad och med tårar i ögonen skriker på hjälp! Det vet jag väl!! I Sverige finns inga farliga spindlar!

Men det var förr det. Nu kommer det in Nu kommer det in så mycket konstiga kryp från utlandet. Ingen som vet vad som kan följa med i resväskor eller fraktfartyg av alla slag.Och har man fobier så har man.

 

Denna morgon vaknade jag av att min lilla hund Alvin, väckte mig. Han satt nedanför sängen och gnydde och puttade på mig med tassen. Det var bara att kliva upp, för han behövde väl gå ut. Trodde jag! När jag kom ner i köket hade han lagt sig och somnat! Han hade inga planer på att gå ut han inte.

Ja, så kan en dag börja! Jag har redan hunnit med en del göromål. Två maskiner tvätt, två koppar kaffe, grötfrukost och startat diskmaskinen.

Vi får se hur denna dagen fortsätter, och för den delen, avslutas! 

 

 

 

 

Ja, då är man tillbaka i verkligheten igen med allt vad det innebär. Tre av tikarna i byn har löpt nu innom loppet av sex veckor, och det har påverkat min hund otroligt mycket.Han har varken sovit, ätit eller stannat på tomten. Inte har han lyssnat på mig heller busen. Det är ganska frustrerande. Det har varit mååånga hormoner i svallning hos honom. Även om han bara är ett och ett halvt år, så var det väldigt synd om honom. Mig också för den delen!

Nere på lydnadskursen på bruks, har han skött sig hyfsat, måste jag säga. Men att försöka träna här hemma har inte gått nåt vidare. Det finns för många dofter som gör honom förvirrad och orolig. Men, nu är snart den persen över för den här gången.

Nu måste jag ta tag i träningen på allvar igen. Eller får jag väl skämmas när jag kommer till kursen i veckan.

 

Mina gamlingar på jobbet vet vad de vill, och vad de har rätt till!

Ibland har de bättre koll än vad jag har tydligen.

För ett par dagar sedan var jag inte så skärpt när jag kom till jobbet. På grund av för lite sömn, eftersom Alvin har gnällt och tjutit om nätterna, hade jag ingen koll på vilken dag det var.

Jag gjorde som vanligt, läste på vilka insatser jag hade den dagen, samlade ihop alla nycklar och det jag skulle ha med mig och cyklade iväg.

Frammåt eftermiddagen upptäckte jag mitt misstag. En av tanterna som jag på morgonen övertalade att hon hade duschdag, var på eftermiddagen väldigt envis om att hon skulle ha en promenad den dagen. Nej,Nej, Nej! Inte dusch och promenad samma dag!

Gissa vem som fick ge sig? Givetvis hade jag läst fel på dagarna för insatserna. Det blev till att klämma in en rullstolspromenad också den dan. Att vi glömde hälften av vad hon skulle handla var inte mitt fel, även om hon ville skylla det också på mig. Kan bara säga att den dan var jag trött när jag kom hem. Det finns egentligen inte utrymme att klämma in extra insatser utöver de vi har under dagen, men det gick.

Damen ifråga berättade för alla hon kunde berätta för, hur snurrig jag var.

Jag fick leja bort ett tillsynsbesök till en arbetskamrat för att få det att gå ihop.

Det är tur att jag har så härliga arbetskamrater i alla fall, som ställer upp om det skulle krisa till sig.