Festens tecken
Gårdagen gick i festens tecken.
Bev tvungen att lite smått engagera mig i gubbens 50-års kalas som ska äga rum på fredag. Det är svårt att veta hur mycket planka man ska beställa, när man inte riktigt vet hur många som dyker upp.
Det bästa hade ju varit att skicka inbjudningskort till de som är närmast och sedan strunta i resten.
Risken är ju förståss att någon/några blir sura och säger upp bekantskapen, men det får man väl ta då!
Några kanske struntar i att de inte blivit bjudna och kommer ändå! Det får bli öppet hus och räcker inte maten får jag väl komma på en nödlösning, en plan B. Det ordnar sig nog.
Ungefär där tog mitt engagemang slut!
På eftermiddagen var det barnkalas hos Ludde. Lilla Ludde fyllde fem år! Herreminje vad tiden går fort! Han fick paketer, som han inte hade öppnat förrän vi skulle åka hem. Snacka om att ungarna får för mycket!
Ludde fick paket och vi fick tårta! Säga vad man vill men baka kan hon lillsyrran! Radiokaka och tårta!! Mums!
Senare på kvällen var det kalas nere hos grannen. God mat och gott sällskap gjorde kvällen mycket trevlig. Ett fenomen som alltid uppstår när bönder och skogsfolk kommer samman är att de alltid börjar prata om djuren och skogen. Jag försökte avstyra de samtalen och lyckades ganska bra, i början. Men ju mer de fick i sig (att dricka altså) desto oftare föll de tillbaka till de samtalen. Trist tycker jag för ibland finns det folk med som hamnar utanför, de som inte kan så mycket om skog eller djur, de som har andra intressen.
Men kvällen var i alla fall mycket trevlig och framför allt rolig. Så frammåt natten när vi gick hem hade jag ett leende på läpparna. Bra med kalas där man kan GÅ hem. Nöjd och glad!
Bev tvungen att lite smått engagera mig i gubbens 50-års kalas som ska äga rum på fredag. Det är svårt att veta hur mycket planka man ska beställa, när man inte riktigt vet hur många som dyker upp.
Det bästa hade ju varit att skicka inbjudningskort till de som är närmast och sedan strunta i resten.
Risken är ju förståss att någon/några blir sura och säger upp bekantskapen, men det får man väl ta då!
Några kanske struntar i att de inte blivit bjudna och kommer ändå! Det får bli öppet hus och räcker inte maten får jag väl komma på en nödlösning, en plan B. Det ordnar sig nog.
Ungefär där tog mitt engagemang slut!
På eftermiddagen var det barnkalas hos Ludde. Lilla Ludde fyllde fem år! Herreminje vad tiden går fort! Han fick paketer, som han inte hade öppnat förrän vi skulle åka hem. Snacka om att ungarna får för mycket!
Ludde fick paket och vi fick tårta! Säga vad man vill men baka kan hon lillsyrran! Radiokaka och tårta!! Mums!
Senare på kvällen var det kalas nere hos grannen. God mat och gott sällskap gjorde kvällen mycket trevlig. Ett fenomen som alltid uppstår när bönder och skogsfolk kommer samman är att de alltid börjar prata om djuren och skogen. Jag försökte avstyra de samtalen och lyckades ganska bra, i början. Men ju mer de fick i sig (att dricka altså) desto oftare föll de tillbaka till de samtalen. Trist tycker jag för ibland finns det folk med som hamnar utanför, de som inte kan så mycket om skog eller djur, de som har andra intressen.
Men kvällen var i alla fall mycket trevlig och framför allt rolig. Så frammåt natten när vi gick hem hade jag ett leende på läpparna. Bra med kalas där man kan GÅ hem. Nöjd och glad!
