Katter, risgrynsgröt och lite annat!
Nu var det länge sen jag skrev något på bloggen. Kan det bero på att jag inte gör som alla andra och skriver om mode, kändisar och smink?
Inte vet jag, men nu har jag samlat på mig lite smått och gott!
På tal om gott, så kan jag berätta om hur det kan bli på ett äldreboende vid kvällsmaten, när alla är hungriga, trötta och väldigt arga för att inte kvällsmaten kan serveras redan kl16.00 så de kan lägga sig sen.
I söndags var det som vanligt gnälligt när jag började kl 16.00. Då gäller det att ha fantasi att avleda och få dem på andra tankar ett tag. Att prata om förr är ett bra sätt att avleda, bara man inte vänder sig till en person i taget, för länge för då finns det en dam som blir vansinnigt arg. Det är hela tiden en balansgång. Det är väl det som gör det här jobbet så intressant. Ingen dsag är den andra lik!
När kvällsmaten, denna söndagen var klar och hämtad så ville alla vara först att serveras, förståss. Det var risgrynsgröt och jag lade på ett kol och slevade upp gröt, kryddade med socker och kanel, slevade, kryddade, i en rasande fart gick det. De åt, så här efteråt kanske inte med så god aptit, men ändå. Ända tills en dam gnällde om att jag saltat gröten! Va? Nej då, inte jag väl? När jag tittade närmare såg jag att det var inte kanel utan grillkrydda jag hällt på gröten! Nu var goda råd dyra! I samma rasande fart ryckte jag gröttallrikarna en efter en och skrapade av grillkryddan och hällde på kanel istället.
En fördel med att jobba med dementa är att de glömmer ganska fort, så de blev glada när jag ställd fram tallrikarna och tyckte att , åååh så gott med gröt! Lugnet läggrar sig i oasen ca en timme sen börjar det om.
Efter maten vill de lägga sig. Alla på en gång!
Det är ett pusslande för att få det att stämma. Men när allt stämmer är det härligt!!
Inte vet jag, men nu har jag samlat på mig lite smått och gott!
På tal om gott, så kan jag berätta om hur det kan bli på ett äldreboende vid kvällsmaten, när alla är hungriga, trötta och väldigt arga för att inte kvällsmaten kan serveras redan kl16.00 så de kan lägga sig sen.
I söndags var det som vanligt gnälligt när jag började kl 16.00. Då gäller det att ha fantasi att avleda och få dem på andra tankar ett tag. Att prata om förr är ett bra sätt att avleda, bara man inte vänder sig till en person i taget, för länge för då finns det en dam som blir vansinnigt arg. Det är hela tiden en balansgång. Det är väl det som gör det här jobbet så intressant. Ingen dsag är den andra lik!
När kvällsmaten, denna söndagen var klar och hämtad så ville alla vara först att serveras, förståss. Det var risgrynsgröt och jag lade på ett kol och slevade upp gröt, kryddade med socker och kanel, slevade, kryddade, i en rasande fart gick det. De åt, så här efteråt kanske inte med så god aptit, men ändå. Ända tills en dam gnällde om att jag saltat gröten! Va? Nej då, inte jag väl? När jag tittade närmare såg jag att det var inte kanel utan grillkrydda jag hällt på gröten! Nu var goda råd dyra! I samma rasande fart ryckte jag gröttallrikarna en efter en och skrapade av grillkryddan och hällde på kanel istället.
En fördel med att jobba med dementa är att de glömmer ganska fort, så de blev glada när jag ställd fram tallrikarna och tyckte att , åååh så gott med gröt! Lugnet läggrar sig i oasen ca en timme sen börjar det om.
Efter maten vill de lägga sig. Alla på en gång!
Det är ett pusslande för att få det att stämma. Men när allt stämmer är det härligt!!
