tid
Då är det vintertid igen nu då. Sommartid, vintertid, rätt tid eller fel tid? Varför inte ha samma tid hela tiden? Det blir så mycket enklare då. Det tar flera dagar att ställa om, inte bara klockan, utan djuren och hela mänskligheten behöver tid på sig att ställa om.
På jobbet var det kaos i söndags kväll. Jag jobbar på ett äldreboende, och gammla människor är otroligt inrutade i sina vanor. i vanlig ordning och vid samma tid som vanligt, gick jag runt och skulle dela medicin till de som behövde, men de fanns inte i sina lägenheter. Nejdå, de satt bänkade vid matbordet och väntade på kvällsmaten. Hur talar man om för en demenssjuk gammal kvinna att maten inte kommer förrän om en timme?
Det satt tio stycken gamlingar i oasen och var upprörda och för en gång skull ovanligt eniga.
Jag hörde på håll att det var turbulens i oasen och skyndade mig dit. Jag möttes i dörrhålet av tre upprörda damer som när de fick se mig, blev om möjligt ännu mer upprörda.
-Får det verkligen gå till på det här sättet? skrek dam nr 1.
-Vart är maten? Klockan är tjugo i sex! röt dam nr 2.
-Skandal är vad det är! Nu ska du duka fram maten, vi är hungriga! sa dam nr 3. de andra nickade och blängde på mig.
-ojdå, säjer jag, är ni redan hungriga! sen försöker jag på ett pedagogiskt sätt förklara att vi ställt om klockorna till vintertid och därför får de vänta en timme till. Det var inte helt lätt, kan jag säga.
Jo, det där med vintertid hade de ju hört talas om, det kom de ihåg när jag sa det. Det var de överens om. Jo, så var det, ja, så var det!
Men VAR ÄR MATEN! DET ÄR SKANDAL ATT VI SKA BEHÖVA SVÄLTA PÅ DET HÄR STÄLLET!
När jag äntligen hämtat matvagnen tre kvart senare, och alla fått risgrynsgröten som stod på menyn denna kväll, lade sig lugnet över äldreboendet. De fick i vanlig ordning kaffe och kex vid TV.n efter maten.
Sen bröt det lös igen!
Plötslig skulle de lägga sig och sova, alla på en gång. Alla behöver hjälp på ett eller annat vis. Alla ska ha hjälp först! Ingen vill vänta. Då undrar man vad man har gett sig in på!
Trotts detta gillar jag mitt jobb! För det mesta är de glada och trevliga och har så mycket att berätta. De har så mykcet livserfarenhet att dela med sig av, och de gör det gärna.
Man får dessutom väldigt mycket uppskattning och tacksamhet för det arbete man faktiskt gör, och det känns skönt att de trots tidsbyten mår bra.
Nu dröjer det tills våren innan nästa gång vi ställer om klockan och jag hoppas det går smidigare när de får kliva upp en timme tidigare. Men man vet aldrig vad livet har i bakfickan.
På jobbet var det kaos i söndags kväll. Jag jobbar på ett äldreboende, och gammla människor är otroligt inrutade i sina vanor. i vanlig ordning och vid samma tid som vanligt, gick jag runt och skulle dela medicin till de som behövde, men de fanns inte i sina lägenheter. Nejdå, de satt bänkade vid matbordet och väntade på kvällsmaten. Hur talar man om för en demenssjuk gammal kvinna att maten inte kommer förrän om en timme?
Det satt tio stycken gamlingar i oasen och var upprörda och för en gång skull ovanligt eniga.
Jag hörde på håll att det var turbulens i oasen och skyndade mig dit. Jag möttes i dörrhålet av tre upprörda damer som när de fick se mig, blev om möjligt ännu mer upprörda.
-Får det verkligen gå till på det här sättet? skrek dam nr 1.
-Vart är maten? Klockan är tjugo i sex! röt dam nr 2.
-Skandal är vad det är! Nu ska du duka fram maten, vi är hungriga! sa dam nr 3. de andra nickade och blängde på mig.
-ojdå, säjer jag, är ni redan hungriga! sen försöker jag på ett pedagogiskt sätt förklara att vi ställt om klockorna till vintertid och därför får de vänta en timme till. Det var inte helt lätt, kan jag säga.
Jo, det där med vintertid hade de ju hört talas om, det kom de ihåg när jag sa det. Det var de överens om. Jo, så var det, ja, så var det!
Men VAR ÄR MATEN! DET ÄR SKANDAL ATT VI SKA BEHÖVA SVÄLTA PÅ DET HÄR STÄLLET!
När jag äntligen hämtat matvagnen tre kvart senare, och alla fått risgrynsgröten som stod på menyn denna kväll, lade sig lugnet över äldreboendet. De fick i vanlig ordning kaffe och kex vid TV.n efter maten.
Sen bröt det lös igen!
Plötslig skulle de lägga sig och sova, alla på en gång. Alla behöver hjälp på ett eller annat vis. Alla ska ha hjälp först! Ingen vill vänta. Då undrar man vad man har gett sig in på!
Trotts detta gillar jag mitt jobb! För det mesta är de glada och trevliga och har så mycket att berätta. De har så mykcet livserfarenhet att dela med sig av, och de gör det gärna.
Man får dessutom väldigt mycket uppskattning och tacksamhet för det arbete man faktiskt gör, och det känns skönt att de trots tidsbyten mår bra.
Nu dröjer det tills våren innan nästa gång vi ställer om klockan och jag hoppas det går smidigare när de får kliva upp en timme tidigare. Men man vet aldrig vad livet har i bakfickan.
