I mörkret lurar faror
Nu har hösten kommit på allvar. Luften som förut var om inte ljum, men i alla fall sval, har nu blivit kall.
De flesta löven har fallit från träden och ligger regnvåta och hala på vägarna. Alla färger som glödde runt om i naturen har försvunnit och kvar är bara en grå regntung, dimmig massa. Och mörker.
Det är mörkt när man kliver upp om morgnarna, mörkt när man kommer hem från jobbet.
Ja, jag är lite skumrädd. Jag tycker inte om att vara ute ensam när det är mörkt. Här på landet är det så mörkt det någonsin kan bli. Det vänjer jag mig aldrig vid tydligen. Jag har bott på landet i tjugoåtta år, och fortfarande få jag en klump i magen när jag ska gå ut ensam. Men jag gör det om jag måste ta in hästarna eller hämta hem någon frammåt natten.
I kväll när jag skjutsat hem Emma från ridlekis och var på hemväg höll det på att gå riktigt illa. Jag är alltid väldigt observant på vad som händer på vägen och omgivningen runtomkring, särskilt när jag är ensam i bilen.
Dessutom har jag en "guide" med mig som "talar om när jag ska vara extra uppmärksam eller när jag ska ta en annan väg". Det är ingen som sitter i baksätet och talar om för mig vad jag ska göra, utan mer som en känsla jag får när nåt är på väg att hända. Men jag varken så dem eller anade att de fanns i diket i kväll, inte förrän jag var bara några meter ifrån dem.
Fyra stora vildsvin var på väg upp på vägen framför bilen. Jag hade inte haft en chans att stanna utan hade kört på minst en av dem. Men de radade upp sig som stora gråsvarta monster vid vägkanten, och stannade där tills jag hade passerat. Rädd blev jag i alla fall för fy vad de är stora när man ser dem på så nära håll.. Antingen var det min "guide" som stoppade dem, eller hade de lärt sig trafikvett. Vad vet jag?
En sak vet jag i alla fall, jag tycker inte om vildsvin och jag tycker inte om mörker. Tänder ljus och längtar till våren.
De flesta löven har fallit från träden och ligger regnvåta och hala på vägarna. Alla färger som glödde runt om i naturen har försvunnit och kvar är bara en grå regntung, dimmig massa. Och mörker.
Det är mörkt när man kliver upp om morgnarna, mörkt när man kommer hem från jobbet.
Ja, jag är lite skumrädd. Jag tycker inte om att vara ute ensam när det är mörkt. Här på landet är det så mörkt det någonsin kan bli. Det vänjer jag mig aldrig vid tydligen. Jag har bott på landet i tjugoåtta år, och fortfarande få jag en klump i magen när jag ska gå ut ensam. Men jag gör det om jag måste ta in hästarna eller hämta hem någon frammåt natten.
I kväll när jag skjutsat hem Emma från ridlekis och var på hemväg höll det på att gå riktigt illa. Jag är alltid väldigt observant på vad som händer på vägen och omgivningen runtomkring, särskilt när jag är ensam i bilen.
Dessutom har jag en "guide" med mig som "talar om när jag ska vara extra uppmärksam eller när jag ska ta en annan väg". Det är ingen som sitter i baksätet och talar om för mig vad jag ska göra, utan mer som en känsla jag får när nåt är på väg att hända. Men jag varken så dem eller anade att de fanns i diket i kväll, inte förrän jag var bara några meter ifrån dem.
Fyra stora vildsvin var på väg upp på vägen framför bilen. Jag hade inte haft en chans att stanna utan hade kört på minst en av dem. Men de radade upp sig som stora gråsvarta monster vid vägkanten, och stannade där tills jag hade passerat. Rädd blev jag i alla fall för fy vad de är stora när man ser dem på så nära håll.. Antingen var det min "guide" som stoppade dem, eller hade de lärt sig trafikvett. Vad vet jag?
En sak vet jag i alla fall, jag tycker inte om vildsvin och jag tycker inte om mörker. Tänder ljus och längtar till våren.
