Hösttankar
Jag fick ett stänk av vemod i dag när jag såg att svalorna har börjat förbereda sig för flytten.
Jag satt på trappan till uteplatsen med en kopp kaffe och funderade lite medan regnet sakta föll, när jag såg vad som höll på att hända.
Svalorna började flyga runt gården. Inget ovanligt i och för sig, men för varje varv blev de fler och fler. Det började kännas lite läskigt när de kom närmre och cirklade över huvudet på mig. Ett tag var de väldigt många som nästan förmörkade himmlen. Eller var det regnmolnen. En efter en landade de på ledningen över mig, nästan som om de sa tack och hej för i år.
Sorgligt, ja, det är lika sorgligt varje år, men än tar det några veckor innan de ger sig iväg till varmare länder och hösten är här på allvar.
Jag blev lite deppig ett tag, men försökte hitta possitiva saker med hösten. Det tog ett tag innan jag kunde komma på en enda sak som var bra. Det blir kallt, regnigt, blåsigt och framför allt MÖRKT!! Det är mörkt på morgonen, mörkt på kvällarna och är det mulet är det mörkt mitt på dagen också.
Men å andra sidan kommer alla färger på träden som lyser upp tillvaron! Tänk en höstdag, lagom kylig, träden sprakar i olika färger, luften är hög och klar och solen lyser och värmer fortfarande lite!
Innomhus syns inte dammråttorna lika väl längre. Underbara dofter sprids i huset av värmeljusen från IKEA som finns utplacerade lite överallt! Man kan med gott samvete krypa ner under en filt i soffan och läsa den där boken som inte blev färdigläst förra hösten för något annat kom i vägen.
Och så kom jag på en sak till! Jag kan börja använda mina nya stövlar utan att det ser konstigt ut!
Stövlarna som jag köpte på rea för ett tag sedan har en egen liten historia redan!
Syrran och jag var uta och shoppade lite när jag fick syn på dem. Där hängde de till nedsatt pris. Fanns det ingen som ville ha dem? Snygga var de och billiga var de, men ingen ens tittade på dem! Utom jag då!
Jag provade dem också, och de passade som handen i handsken, eller som stövlen på foten!
Jag betalade och gick nöjd därifrån. Allt hade varit frid och fröjd om expediten gjort sitt jobb och tagit bort larmet i affären. Det upptäckte jag när jag kom hem och packade upp mina fynd!
-Vad i hela härligheten! Larmet satt kvar i stövlarna! Inte tjöt det heller när vi gick ur affären! Vi blev i alla fall inte jagade av några vakter!!
Försökte pilla bort larmet själv, men insåg att det skulle aldrig gå utan att förstöra stövlarna. Jaha, vad gör jag nu då? Jag ringde affären bara för att få veta att jag var tvungen att köra dit igen för att avlarma. Jag skulle givetvis få ersättning för resan, men det brukar inte vara många kronor.
Sagt och gjort, efter ett par dagar blev det åter en resa till storstan för att avlarma, och vad händer? Jodå! Nu tjuter larmet som en siren!!
Mitt på dan, en lördag. Regnet öste ner och affären var fylld till brädden med folk och larmet går när jag röd i ansiktet och med andan i halsen rusar fram till kassan och utropar: Det är jag som larmar! Det gick bra när jag gick ut förra gången! förlåt!! Behöver jag säga att folk tittade lite extra länge på mig, nästan vaktande, när kassörskan skulle hämta hjälp!
Men slutet gott allting gott! Jag fick larmet borttaget och ersättning för resan fram och tillbaka! Stövlarna kostade mig allt som allt i slutändan tjugo kronor!
Längtar tills jag kan använda dem! Snart så, snart!!
Jag satt på trappan till uteplatsen med en kopp kaffe och funderade lite medan regnet sakta föll, när jag såg vad som höll på att hända.
Svalorna började flyga runt gården. Inget ovanligt i och för sig, men för varje varv blev de fler och fler. Det började kännas lite läskigt när de kom närmre och cirklade över huvudet på mig. Ett tag var de väldigt många som nästan förmörkade himmlen. Eller var det regnmolnen. En efter en landade de på ledningen över mig, nästan som om de sa tack och hej för i år.
Sorgligt, ja, det är lika sorgligt varje år, men än tar det några veckor innan de ger sig iväg till varmare länder och hösten är här på allvar.
Jag blev lite deppig ett tag, men försökte hitta possitiva saker med hösten. Det tog ett tag innan jag kunde komma på en enda sak som var bra. Det blir kallt, regnigt, blåsigt och framför allt MÖRKT!! Det är mörkt på morgonen, mörkt på kvällarna och är det mulet är det mörkt mitt på dagen också.
Men å andra sidan kommer alla färger på träden som lyser upp tillvaron! Tänk en höstdag, lagom kylig, träden sprakar i olika färger, luften är hög och klar och solen lyser och värmer fortfarande lite!
Innomhus syns inte dammråttorna lika väl längre. Underbara dofter sprids i huset av värmeljusen från IKEA som finns utplacerade lite överallt! Man kan med gott samvete krypa ner under en filt i soffan och läsa den där boken som inte blev färdigläst förra hösten för något annat kom i vägen.
Och så kom jag på en sak till! Jag kan börja använda mina nya stövlar utan att det ser konstigt ut!
Stövlarna som jag köpte på rea för ett tag sedan har en egen liten historia redan!
Syrran och jag var uta och shoppade lite när jag fick syn på dem. Där hängde de till nedsatt pris. Fanns det ingen som ville ha dem? Snygga var de och billiga var de, men ingen ens tittade på dem! Utom jag då!
Jag provade dem också, och de passade som handen i handsken, eller som stövlen på foten!
Jag betalade och gick nöjd därifrån. Allt hade varit frid och fröjd om expediten gjort sitt jobb och tagit bort larmet i affären. Det upptäckte jag när jag kom hem och packade upp mina fynd!
-Vad i hela härligheten! Larmet satt kvar i stövlarna! Inte tjöt det heller när vi gick ur affären! Vi blev i alla fall inte jagade av några vakter!!
Försökte pilla bort larmet själv, men insåg att det skulle aldrig gå utan att förstöra stövlarna. Jaha, vad gör jag nu då? Jag ringde affären bara för att få veta att jag var tvungen att köra dit igen för att avlarma. Jag skulle givetvis få ersättning för resan, men det brukar inte vara många kronor.
Sagt och gjort, efter ett par dagar blev det åter en resa till storstan för att avlarma, och vad händer? Jodå! Nu tjuter larmet som en siren!!
Mitt på dan, en lördag. Regnet öste ner och affären var fylld till brädden med folk och larmet går när jag röd i ansiktet och med andan i halsen rusar fram till kassan och utropar: Det är jag som larmar! Det gick bra när jag gick ut förra gången! förlåt!! Behöver jag säga att folk tittade lite extra länge på mig, nästan vaktande, när kassörskan skulle hämta hjälp!
Men slutet gott allting gott! Jag fick larmet borttaget och ersättning för resan fram och tillbaka! Stövlarna kostade mig allt som allt i slutändan tjugo kronor!
Längtar tills jag kan använda dem! Snart så, snart!!
