lillalandet en annorlunda blogg

Såja, då var man hemma igen efter lite mer än en vecka i härliga Härjedalen! Solen sken hela tiden (nästan).
luften var hög och klar och färgerna började skifta i gult och rött.

Det är skönt med lite semester ibland, det blir ju inte så ofta precis när man har gården full av djur.
Det var min väninna som beställde stugan som vi bodde i, så den var ganska lyxig, med relaxavdelning med duch, bad och bastu på nervåningen, ett stort kök/ allrum på övervåningen, golvvärme i alla rum och sköna sängar i sovrummen.

Det blev många vandringar längsmed fjällsidorna och även en klättring 1125 möh! Trodde ett tag att jag inte skulle klara av det, för det blåste så hårt när vi kom ett par hundra meter från toppen, att jag var nära att blåsa ner. Det var riktigt otäckt när vinden tog tag i mig. Jag fick nästan slänga mig ner och hålla i mig i stenar och de små buskarna som fanns. Hua,,, men jag fixade det!

Jag har varit i, håll i er, kalendergubbarnas by! Jodå! Är man bonde och det står en tjur på vägen när man kör förbi, då stannar man och talar om det för någon. Så gjorde även vi.
 Visseligen var det inte djurägaren vi fick tag i utan hans granne, men vi fick både kaffe och en lektion om skogssamernas historia.
Det var så trevligt och intressant så vi glömde helt bort djuren.  Men det gjorde ingenting för när vi efter en trevlig pratstund kom ut igen hade tjuren gått tillbaka till sina kor igen. Lite kul att detta hände just i kalendergubbarnas by, synd bara att jag glömde fråga om han var med i kalendern.

Ortsbefolkningen var väldigt trevliga och ville gärna hjälpa till om man undrade om något.
I en liten slöjdbutik vi hittade, träffade vi ägarinnan som hade mycket att berätta.

Det fanns björn i området, sa hon. De hade hittat en gammal man som björnen hade ätit på. Om björnen hade slagit honom eller hittat honom och börjat äta, visste dom inte, men hon vågade inte gå ensam i skogen längre.
 
-När jag var liten fick jag lära mig att vara tyst i skogen, inte prata högt eller trampa på eller bryta grenar. sa hon. Jag fick lära mig att vara aktsam mot djur och växter.
-Men vad lär jag mina barnbarn? Prata högt, smyg absolut inte, smäll lite i träden ibland, låt mycket. Det är lite sorgligt att man ska vara så rädd att nånting ska hända. Naturen är ju ändå en del av oss.

 
Hon hade lånat nio får av en granne för att beta av sin fäbod en sommar. När hösten kom kunde hon återlämna ett får till grannen. Resten hade björnen tagit. Hon skrattade lite och sa,- jag fick inte låna får av honom fler gånger.

Det är lätt att säga att vi ska vara rädda om våra vilda djur, inräknat rovdjuren också.
Men ska man bo och leva med rovdjuren runt knutarna, är det nog inte lika roligt.

Det var en härlig semester i alla fall, och många små minnen som man kan plocka fram när man vill!

Jag trodde att jag skulle ha gott om tid att blogga om det som händer( och inte händer) här på landet. Men ,jag vet, det har varit lite tunnt med skrivandet.
På badrumsfronten händer det ingenting just nu. Inredningen har väl fastnat någonstans på vägen.
Annas är väggarna uppe och golvet lagt! Till och med kompassen i golvplattorna har kommit och blivit ditsatt.
Så himla fint det blev!
Så nu fattas bara inredningen då.

Nu håller gubben på och gräver ur källaren, för att sänka golvet? och göra mer plats. Mer plats för vad, undrar jag, men får nog vänta och se. Jag får ingen klarhet annas.

Men detta grävande och borrande under vårt gamla, gamla hus har medfört att vissa dörrar i huset knappt går att öppna, och vissa inte går att stänga igen! Värst var det när jag inte fick upp skafferidörren! Den satt stenhårt fast!
Vad gör man när hungern gör sig påmind och man inte kommer åt maten?? En dynamitgubbe i låset? Eller försöka haka av gångjärnen? Efter många försök med olika tillhyggen så fick jag upp dörren! Nästa dag gick den att öppna hur lätt som helst.
Sen har vi dörrarna på övervåningen. Den dörren som förut var omöjlig att få i lås, går numera knappt att öppna och den som gick i baklås en gång för länge sedan när min äldsta dotter var i tonåren och slängde igen dörren i raseri så den gick i baklås och sen dess varit svår att öppna, går nu knappt att stänga.

Huset har inte varit så upp och ner sen Gudrun hälsade på! Oj,oj,oj. Den natten glömmer vi inte! Huset flyttade sig flera centimeter den natten. Det låter inte så mycket men allting blev lite tokigt efteråt.

Nu håller jag på att packa och packa upp och packar igen! Vi ska åka till Härjedalen till helgen på en semestertripp. Det ska bli skönt att komma hemmifrån några dagar.
Men att packa tillhör inte mina favoritsysselsättningar, det är så sant som det är sagt! Nu har jag packat ner halva garderoben, jag som brukar scoutpacka! Det har trillat ner väldigt mycket utifall att kläder och typiskt bra att ha grejer i resväskan den här gången! 

Hmm... det är väl bara att packa upp igen och börja om.
Jag vägrar sätta mig på locket för att få igen det! Jag ska lyckas, så är det bara!!

får se om jag hinner blogga från härliga Härjedalen, eller fortsätter jag när jag kommer hem.
Ha det bra så länge!!