lillalandet en annorlunda blogg

Jag har en katt som är galen! En långhårig, rävfärgad galen katt. Otroligt social och älskar barn! Det är ganska ovanligt att katter letar upp barn och låter dem bära honom och som inte blir arga när de blir dragna i svansen. Men sån är Tyzon! Allt han gör, gör han till 100%. När han är busig, då busar han ordentligt.Han låter som ett helt dagis när han röjer runt på övervåningen. Oj,oj,oj, katter ska ju vara mjuka och tysta och inte klampa omkring med blyfötter. Tyzon, som han heter, har blyfötter.

Tyzon är ett matvrak också. Jag har upptäckt att han går ner till grannen och äter lagårdskatternas mat när jag släpper ut honom om mornarna. Han är hungrig jämt! Kattmaten han får här, äter han upp under natten, sen går han till grannen och äter mer. Frammåt förmiddagen kommer han hem och vill ha mer! Om han inte passar sig, döper jag om honom till Gustav!

När tyzon sover brer han ut sig över hela soffan och blänger surt om man försöker flytta lite på honom. Det är en stor katt fast han inte är fullvuxen än. Stor och kaxig. Han tror nog att hela världen är till för bara honom.
Han går och tetas med grannens katter, han backar inte för en hund, han tvekar inte att knycka skinkan från mackan i ett obevakat ögonblick, fast han vet att han inte får.

Men när han gosar, gör han det ordentligt! Väldigt ingående, intensivt och länge. Det är en rolig katt, som är full av upptåg och bus. Dessutom ligger han på + när det gäller råttjakt! Han är duktig på att fånga möss. Det känns lovande inför vintern.

Man får väl stå ut med hans stökande, bita ihop och städa upp efter honom. Tar han bara mössen får man vara nöjd!

Jaha, då är man tillbaka i verkligheten igen! Det känns ganska bra att vara på gång igen.
Det är lite osäkert när man går som timanställd, för man kan inte precis planera något. Det kan ju hända att bemanningen ringer för att någon är sjuk eller vill ha ledigt.

Men i morgon ska jag inte svara i telefonen. Nähä, då ska jag åka till Ullared med mina döttrar. Hur kan man bara få för sig att köra fyrtiotvå mil, för att trängas med en massa andra galningar som knycker både kläder och vagnar och parkerar sina vagnar så man inte kommer fram i gångarna.
 För att inte tala om alla köer. Första kön är redan innan man kommer in genom dörrarna. Vissa dagar har det varit flera hundra meter lång kö. Innan man kommit in! Det är kö till provrummen, kö till kaffeautomaten, kö till bankomaten. När man har tröttnat och vill åka hem, gissa vad som händer då! Jo, man hamnar i köööööön till kassan. Då är risken stor att man fyller på i vagnen med godis som av någon anledning har blivit placerat längs kassagången! Mycket godis blir det när man är trött och hungrig.
 
Nä, skämt åsido, jag har inte behövt att köa särskilt mycket. Utom för ett par år sen, när grannen och jag och våra ungdommar åkte dit för att shoppa. Den gången var det en väääldigt lååång kö. Det fanns inga kundvagnar heller, så vi parkerade ungdommarna i kön. Själva gick vi runt och försökte hitta vagnar. På Ullared kan man inte handla utan kundvagn. Tillslut hittade vi EN vagn som vi tog med oss och gick till kön. Den hade växt. Då flög väl F-N i oss. Vi gick in bakvägen. Och vi lyckades! Inga vakter som tog oss! Väl inne ringde vi och övertalade våra ungdommar att göra lika dant! Efter lite lirkande kom de in samma väg som oss. Väl medvetna om vilka signaler vi sände ut fortsatte vi in i affären. Trots allt nöjda. Lite dåligt samvete har jag haft för det efteråt, men vi slapp köa!
Vi har annars alltid haft tur och kommit dagar som inte varit så fullpackade med folk. Men jag tycker att folk är hänsynslösa många gånger. En gång när vi var där, hade vi med oss en tjej med ena benet i gips. Henne placerade vi i en lånad rullstol. Hur dum får man vara? vi trodde att det skulle gå bra, att folk skulle visa henne hänsyn. Vad hände? Jo, hon blev påsprungen, inputtad i klädställningar, det var till och med en dam som snäste åt henne att hon inte hade där att göra med rullstolen! Jag säger bara: Hur tänker ni då? 

Det här var negativa tankar om Ullared, finns det något som är positivt? Klart det gör!
Om man ser det som en utflykt och ett tillfälle att umgås så är det mycket bra. Ibland hittar man kläder som faktiskt passar när man kommer hem. Ibland passar de inte. Det gör inte så mycket, det finns alltid någon som behöver något nytt. Det känns skönt att kunna glädja någon annan ibland, om bara med en ullared`s tröja.  

Det är kul att studera andra människor i olika situationer också. Gubbarna som sitter på stolar eller på bänkarna som står utplacerade, medans deras fruar för länge sedan har försvunnit utom synhåll. Småbarn som tröttnat och tjurat ihop och skriker, deras mammor som tröttnat på gnället och även de tjurar. Tanter som plockar varor ur andras vagnar i stället för att leta upp i klädställningarna.

Intressant!! Och hit åker man frivilligt? Jaaa, att åka till Ullared är kul.  Punkt Slut.